Trött liten Prinsessa

Dagis är jobbigt på så många nivåer för Prinsessan och när hon kommer hem så är det en slapp liten disktrasa. Det är inte många timmar hon går men de räcker för att vända upp och ned på Prinsessans tillvaro. 

Det tokiga är ju att som alltid så blir det så mycket myror och oro i kroppen på Prinsessan, så sömnen fungerar inte så bra för tillfället. Oändligt långa nattningar, men till sist, när Prinsessan börjar känna sig för efter min hand - då vet man att det är på gång iallafall. 

Ligga nära och hålla handen, och sedan blir ögonlocken sådär tunga och ytterst långsamt börjar de segna nedåt. Då är det så att man håller andan, så att ögonlocken inte får någon dum idé att likt rullgardiner florpa upp igen. Man slutar helt enkelt att andas en stund själv, iallafall förklarar jag det som så då jag själv somnar till en stund.

Förutom detta så har Prinsessan en envis förkylning vilken jag misstänker att vi först kommer bli av med på jullovet då hon är ledig från dagis. Det snörvlas, en liten näsa som inte går att andas igenom, det snarkas, det hostas och det vaknas, väldigt mycket varje natt. 

Jag vet inte vem som är tröttast på morgon, men kan säga att det inte bara är grus i ögonen det är bautastenar och som alla vet bautastenar är tunga. Jag är inte Obelix så har ingen chans mot en bautasten i ögat när man ska vakna, inte heller har jag samma gener som barnen som går från att snarka så sött till att stå och studsa på fem röda. Jag skulle nog behöva en injektion med två tre koppar kaffe för att studsa upp på det sätt de gör.

Det kan ju låta som att barnen är pigga om de då studsar upp så ur sängen, ja kanske första timmen i bästa fall eller första kvarten. Men sen är det två små ganska känsliga, irritabla, trötta och griniga monsterbarn jag har äran att försöka klä på, mata, klä på ännu mer, ta till dagis, gå till öf, åka och handla med och göra allt det där andra som man måste göra under en dag.