En liten lapp

Prinsessan var ju bestämd med att hon måste till doktorn igår. Nu var jag ju ganska säker på att doktorn inte skulle kunna göra något, men Prinsessan sa att läkaren skulle hjälpa henne med öronen.

Hjälp tänkte jag tyst för mig själv, för detta är första gången som Prinsessan förknippar doktorn med något positivt. Hur i sjutton ska jag lösa det när det visar sig att hon inget recept eller medicin får?

I bilen på väg till doktorn gick Prinsessan på repeat..

doktorn ska inte göra illa mig, jag ska inte gråta

doktorn ska inte göra illa mig, jag ska inte gråta

Fy f@n säger jag bara att som förälder tvingas sitta och lyssna på detta, för det är alltså Prinsessans syn på sjukvården och ändå kände hon att hon måste dit idag. En stor liten modig tjej är det som jag har. Kartig var hon ända tills vi kom in till läkaren, då förvandlades Prinsessan långsamt till stenstatyn Prinsessan, en liten rund boll staty. En staty som givetvis inte kan räcka ut tungan, prata eller på annat sätt kommunicera.

Läkaren tyckte nog att jag var där i onödan, men förklarade att jag hör på klaffen när det är infektion i kroppen och att Prinsessan nu sagt att hon har ont och jag vill utesluta att trumhinnan spruckit. För jag vill inte bli sittande med en apatisk liten tjej i helgen - särskilt inte som pappan ska ut ikväll. Vi har varit med om det tre gånger tidigare, att trumhinnan spruckit och vi fått åka in på helgen - för när skulle det passa bättre att åka in? Än just på helgen till jourmottagningen, där jag bara känner hur mer bakterier flyger på en.

Läkaren tittade i Prinsessans journal, tittade upp och frågade när hade ni varit inne sa ni? Så jag räknade upp de tillfällen det gällde, får då svaret att ja här står en notering om att hon har fått antibiotika men inte varför??? Seriöst vad är det här, OK kanske att missa EN gång, men tre???

Nåja till slut lyssnade läkaren på Prinsessan och konstaterade som så många andra sedan att ja oj nu förstår jag vad du menar med att klaffen väsnas. Tittade sedan i öronen och ja lite rött och svullet var det men mest en massa kladdigt öronvax. Men här finns inget blod fortsätter läkaren, nej såklart inte, klart jag torkar bort blod om jag ser det. Just det där kladdiga öronvaxet brukar dock rinna till i samband med öroninflammation men jag orkade inte argumentera med läkaren och egentligen var det ju poänglöst - för jag ville bara veta så att trumhinnan inte spruckit.

Efteråt var det en mycket förvirrad läkare, jag tror att hon ville ställa frågan vad gör ni här eller vad vill ni att jag ska göra. Hon började nämligen förvirrat prata om pencillin och att de inte brukar kunna ge det mm, så jag tror egentligen att hon frågade om jag ville ha det ändå. Vilket jag inte vill om inte behövs.

Men sen lyckades mamman göra läkaren än mer förvirrad, för mamman hade kommit på en plan. Så jag bad läkaren skriva ut ett "recept" på en lapp på kuckelimuck medicin. Stor förvirring och jag insåg mitt misstag, för läkaren var inte svensk så kanske hon inte hade läst "Karlsson på taket" och andra Astrid Lindgren klassiker. Försökte snabbt korrigera till att be henne skriva ner typ nässpray och alvedon på en lapp. Egentligen var ju inte det viktiga vad hon skrev, bara att Prinsessan såg att hon skrev och att Prinsessan fick med sig en liten lapp. Efter mycket övervägande och förvirring så skrev läkaren slutligen revaxör på lappen, det kan ju inte skada förklarade hon. Men jag såg på henne att detta var hon inte vad vid och att hon tyckte jag var väldigt omständlig och knepig.

Fast när jag såg Prinsessans lilla leende när hon fick lappen så kan jag säga att jag sket kapitalt i att jag återigen varit knepig och omständlig. Prinsessan nöjd och glad med det lilla pappret i handen förklarade att nu måste vi åka till apoteket och köpa medicin, så att hon skulle slippa ha ont i öronen. För det stor ju på hennes lilla lapp, tänk makten i tron är så mycket större än vad man tror!