Plockade fram allsköns frukt ur kylskåpet till mellis, physlis, persimon melon, kiwi, banan, vindruvor mm. En stor dignande hög på bordet och ett litet barn med stora runda ögon på golvet nedanför.
"Ojojoj... mamma vad mycket gott, åh jag vill ha den å den å den å den.... " LillMucklan är i sjunde himlen minst för frukt är nog det bästa hon vet och det var därför jag lyckades lura ut henne ur vardagsrummet. Med löftet om att göra fruktsallad till mellis. Något som gav den annars ganska sega LillMucklan räcerfart ut i köket. Samtidigt som jag försöker avvärja små ihärdiga plockande fingrar kommer katten farandes över bordet...
"Båååååårt Lussifer" hojtar LillMucklan, för nu gäller det att försvara det som försvaras kan. Som en girig sheriff av Nottingham slår hon sina armar om fruktberget och stirrar surt på stackars katten. En katt som inte alls heter Lucifer, men så fort han inte beter sig som barnen kallas för just Lucifer, tribute katten i Askungen. Katten sniffar omkring, ser lite besviken ut för frukt det luktar inte så gott och hoppar lite nonchalant ner på golvet. LillMucklan gör en triumferande gest och börjar återigen öppna påsar och titta väldigt närgånget på frukten.
Då kommer Prinsessan, det börjar mörkna ute och pappan kommer snart från jobbet, vilket i Prinsessans värld betyder att vi måste tända lyktan ute på förstubron. När det gäller Prinsessan finns inget vänta eller sen utan det är nu på en gång. Själv tänker jag att det nog går ganska så enkelt att hitta tändstickorna och tända lyktan så slipper jag ha henne tjatandes hål i huvudet på mig. Problemet är bara att jag hittar verkligen inte tändstickorna.
Kliver upp på stolen för att titta i överskåpen, plötsligt känner jag ett hårt tag om benen av två små armar som följs av ett nnnnnnnnnngggggggggggggggghhhhhhhhhhhhhfff.... Ni vet sådär som det låter om när någon tar i riktigt hårt. Tittar ner på en illröd LillMuckla. "Upp nu mamma, flås flås, jag lyfter dig, flås flås flås... titta ordentligt nu mamma". "Nu hjälper jag dig, flås flås flås...." Ett litet ansiktet som nu mest liknar en tomat.
Konstaterar kallt att där finns dessvärre inga tändstickor.
"Åh jag vet var de finns" LillMucklan studsar ner från stolen
"Jag kan visa dig, först går man såhär... " LillMucklan demonstrerar hur man går sick-sack längs hallen, antagligen skulle jag väl då ha insett att hon inte hade en susning MEN många gånger då saker saknas för oss så är det just denna lilla person som gömt dem. Samt att efter incidenterna med saxen så är jag väldigt orolig att LillMucklan lagt beslag på tändstickorna, nog för att hon vanligtvis är rädd för dem, men man kan ju aldrig veta...
"Sen springer man såhär" LillMucklan sätter full fart mot dörren och tacklar den med axeln.
"... å sen hoppar man såhär..." studs studs fram och tillbaka över mattkanten.
Suckar lite inombords och går ut i köket och letar utan hjälp från LillMucklan som nu åker kana nerför trappen, tydligen även det ett moment i jakten på tändsticksasken. Hittar tändstickorna längst bak i ett annat skåp. Går ut och tänder lyktan, något som kanske tar max fem minuter, om ens det. Men när jag kommer in hittar jag denna figur vid köksbordet, jag ber er även noter högen med skal framför henne - hon har varit väldigt busy av den högen att döma.
Då kommer Prinsessan, det börjar mörkna ute och pappan kommer snart från jobbet, vilket i Prinsessans värld betyder att vi måste tända lyktan ute på förstubron. När det gäller Prinsessan finns inget vänta eller sen utan det är nu på en gång. Själv tänker jag att det nog går ganska så enkelt att hitta tändstickorna och tända lyktan så slipper jag ha henne tjatandes hål i huvudet på mig. Problemet är bara att jag hittar verkligen inte tändstickorna.
Kliver upp på stolen för att titta i överskåpen, plötsligt känner jag ett hårt tag om benen av två små armar som följs av ett nnnnnnnnnngggggggggggggggghhhhhhhhhhhhhfff.... Ni vet sådär som det låter om när någon tar i riktigt hårt. Tittar ner på en illröd LillMuckla. "Upp nu mamma, flås flås, jag lyfter dig, flås flås flås... titta ordentligt nu mamma". "Nu hjälper jag dig, flås flås flås...." Ett litet ansiktet som nu mest liknar en tomat.
Konstaterar kallt att där finns dessvärre inga tändstickor.
"Åh jag vet var de finns" LillMucklan studsar ner från stolen
"Jag kan visa dig, först går man såhär... " LillMucklan demonstrerar hur man går sick-sack längs hallen, antagligen skulle jag väl då ha insett att hon inte hade en susning MEN många gånger då saker saknas för oss så är det just denna lilla person som gömt dem. Samt att efter incidenterna med saxen så är jag väldigt orolig att LillMucklan lagt beslag på tändstickorna, nog för att hon vanligtvis är rädd för dem, men man kan ju aldrig veta...
"Sen springer man såhär" LillMucklan sätter full fart mot dörren och tacklar den med axeln.
"... å sen hoppar man såhär..." studs studs fram och tillbaka över mattkanten.
Suckar lite inombords och går ut i köket och letar utan hjälp från LillMucklan som nu åker kana nerför trappen, tydligen även det ett moment i jakten på tändsticksasken. Hittar tändstickorna längst bak i ett annat skåp. Går ut och tänder lyktan, något som kanske tar max fem minuter, om ens det. Men när jag kommer in hittar jag denna figur vid köksbordet, jag ber er även noter högen med skal framför henne - hon har varit väldigt busy av den högen att döma.
LillMucklan sätter så i sig alla physalis, något hon sedan avslutar med: "Sådärja" klättrar ned från stolen, klappar sig på magen och går direkt till pottan i badrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar