Nu är det färdigklippt

........HOPPAS JAG

Inte bara en gång denna veckan har LillMucklan klippt sig, utan två gånger. Enligt henne själv vill hon ha lika kort hår som sin pappa. Långa blonda slingor liggandes i LillMucklans knä och när jag drar handen genom hennes hår får jag ännu fler slingor i handen. 

Det är så att man kan gråta, egentligen förstår jag inte min egen reaktion för hår växer ju faktiskt tillbaka, men det känns så fel med de långa hårtussarna som ligger utspridda ikring henne. Kanske är det så att jag omedvetet drar en parallell till ett sjukt barn, de där cancersjuka barnen som man ser på tv. Jag vet inte men det berör mig, särskilt när håret lossnar när jag tar i det, djup motvilja. Jag får andas flera gånger och räkna till 100 innan jag kan tilltala LillMucklan och ändå - där och då så darrar rösten.

LillMucklan känner nog av stämningen så hon gör som hon brukar göra, hon kastar helt enkelt Prinsessan under bussen. Hon klippte mig, hon gjorde det här säger LillMucklan och pekar på storasyster. LillMucklan låter väldigt trovärdig och jag vet att Prinsessan inte är att lita på i dessa situationer. Men jag vet också att Prinsessan är väldigt feg och att hon vet vad jag tycker om det hela, det hindrar givetvis inte Prinsessan från att stå på sidan av och heja på lillasyster när hon gör hyss. Givetvis inte...

Vidare är ofta Prinsessan upphovet till de flesta hyss som LillMucklan tar sig för, men det är LillMucklan som utför dem och LillMucklan är ett ordentligt hyssefrö. Mycket indignerat förklarar Prinsessan avfärdande att hon inte rört saxen, möjligt att hon plockat ner pappas hårklipparväska, det kanske hon har gjort, bara kanske... men hon har på inga villkor klippt LillMucklan.

Efter första gången LillMucklan klippte sig så klippte jag ju LillMucklan men tydligen inte tillräckligt kort, för som det visade sig så hade jag ju inte kört hårtrimmern på henne. Det var det som hon ville, så efter att hon klippt sig själv och håret nu var alldeles hackigt så fanns inget annat att göra än att ta fram trimmern.

En mycket nöjd LillMuckla som dock inte kunde stå stilla ordentligt då jag klippte. I vanliga fall får man ju hota med att om du inte står still blir det inte rakt och då måste jag klippa kortare. Fast misstänker att det inte hade bitit på LillMucklan. Nu är dock håret ordentligt kort och jag hoppas jag slipper hitta henne med saxen igen. Har en liten Pixie här hemma nu, hur söt som helst med sitt nya korta hår, även om Stora är helt knäckt för LillMucklan inte har något hår kvar. Prinsessan tittar på LillMucklan och förklarar att hon vill ha sina tofsar kvar. LillMucklan ja hon bara ler, tittar sig själv i spegeln och säger att nu har hon inte håret i ögonen längre. Tur mina barn inte har några idéer....