Ja så var det nu det här med att hjärtsjuka barn inte var infektionskänsliga, men ändå så drar många av dem på sig infektion på infektion. Jo jag vet barn är sjuka en hel del, särskilt när de börjar dagis, för så är det för alla barn. Hmm ja och om man var lite noggrannare med handhygienen så skulle man kanske kunna ta bort den generaliseringen också. Men oavsett det "lustiga" är ju att Prinsessan drar på sig allt, men inte LillMucklan och att Prinsessan blir mycket sämre, fort. För LillMucklan kan leka, busa och stoja med feber och Prinsessan blir en liten apatisk hög bara hon tror att hon har feber.
Vi hade ju kalas i söndags och fick både ovälkomna presenter och gäster. De bara smög sig in genom dörren, presenterade sig inte, bjöd in på några spännande konversationer - men de var väldigt positiva till besöket. Dessvärre måste jag ju säga...
Prinsessan började snuva i tisdags, jaha tänkte jag here we go again. Men inte så mycket segare än annars och med klar rinnsnuva, så Prinsessan gick till dagis tisdag och onsdag. Men så igår när hon skulle sova hade hick-hack hostan infunnit sig, den där som börjar långt ner i bröstet och gör att Prinsessan låter som en perkulator. Hest väsande när Prinsessan andades, toppen, insåg nu vad som väntade och att min och LillMucklans torsdag skulle helt vändas på ända.
När Prinsessan sedan febervarm inte kom till ro och gnällde över att örat gjort ont - BINGO. En Prinsessa som sparkats, vaknat, gnott runt i sängen, vaknat och hostat och ynkligt och kraxigt förklarat att hon inte hör något på ena örat. Wunderschön. Oron finns att en trumhinna nu har spruckit, på vårdcentralen förklarade sjuksköterskan att hade den gjort det hade vi hittat var och blod i sängen - mysigt värre med andra ord. Vidare skulle Prinsessan ha haft mycket ondare än vad hon nu har. Men vi har varit med förut, med en sprucken trumhinna, trots att Prinsessan då inte visade de klassiska tecknen.
Jag funderar på som så många gånger förut över Prinsessans smärttröskel, att det ibland verkar som hon inte "känner" smärta ordentligt. Eller visst nu uttryckte hon att det gör ont, men när jag hade öroninflammation så kändes det som huvudet skulle sprängas. Fast å andra sidan med de där små blåsvullna benen kanske det är tur om hon har vajsing på känseln, eller så är hon alltför van att ha ont i kroppen?
Ringde VC och det började med att vi inte var listade på vår närmsta vårdcentral och här måste jag få morra lite. För barnen är listade på BVC på denna vårdcentral så räknade faktiskt inte med några problem. Sedan anser jag att vore det inte bättre att alla automatiskt listades på sin närmsta vårdcentral och de som ville något avvikande DE fick höra av sig. Är ju så mycket att hålla koll på jämt och att åka tvärs över stan till vårt gamla VC eller om vi ens skulle få en ny telefontid, nejtack liksom. Sedan har vi ju även barnmottagningen på sjukhuset, men när söker man dit? Inte vet jag iallafall och vet att vi förut blivit bemötta med att är hon inte sjukare än såhär så är det VC som gäller. Sedan brukar VC ändå inte vilja ta beslut när det gäller medicin mm, men det är en annan femma.
Prinsessan började snuva i tisdags, jaha tänkte jag here we go again. Men inte så mycket segare än annars och med klar rinnsnuva, så Prinsessan gick till dagis tisdag och onsdag. Men så igår när hon skulle sova hade hick-hack hostan infunnit sig, den där som börjar långt ner i bröstet och gör att Prinsessan låter som en perkulator. Hest väsande när Prinsessan andades, toppen, insåg nu vad som väntade och att min och LillMucklans torsdag skulle helt vändas på ända.
När Prinsessan sedan febervarm inte kom till ro och gnällde över att örat gjort ont - BINGO. En Prinsessa som sparkats, vaknat, gnott runt i sängen, vaknat och hostat och ynkligt och kraxigt förklarat att hon inte hör något på ena örat. Wunderschön. Oron finns att en trumhinna nu har spruckit, på vårdcentralen förklarade sjuksköterskan att hade den gjort det hade vi hittat var och blod i sängen - mysigt värre med andra ord. Vidare skulle Prinsessan ha haft mycket ondare än vad hon nu har. Men vi har varit med förut, med en sprucken trumhinna, trots att Prinsessan då inte visade de klassiska tecknen.
Jag funderar på som så många gånger förut över Prinsessans smärttröskel, att det ibland verkar som hon inte "känner" smärta ordentligt. Eller visst nu uttryckte hon att det gör ont, men när jag hade öroninflammation så kändes det som huvudet skulle sprängas. Fast å andra sidan med de där små blåsvullna benen kanske det är tur om hon har vajsing på känseln, eller så är hon alltför van att ha ont i kroppen?
Ringde VC och det började med att vi inte var listade på vår närmsta vårdcentral och här måste jag få morra lite. För barnen är listade på BVC på denna vårdcentral så räknade faktiskt inte med några problem. Sedan anser jag att vore det inte bättre att alla automatiskt listades på sin närmsta vårdcentral och de som ville något avvikande DE fick höra av sig. Är ju så mycket att hålla koll på jämt och att åka tvärs över stan till vårt gamla VC eller om vi ens skulle få en ny telefontid, nejtack liksom. Sedan har vi ju även barnmottagningen på sjukhuset, men när söker man dit? Inte vet jag iallafall och vet att vi förut blivit bemötta med att är hon inte sjukare än såhär så är det VC som gäller. Sedan brukar VC ändå inte vilja ta beslut när det gäller medicin mm, men det är en annan femma.
Numer behandlar man heller inte öroninflammationer på barn mellan 4-14 år, visserligen bra att man inte använder pencillin i onödan. Men samtidigt har trumhinnan spruckit vill jag att någon tittar på henne, för blod har hon i örat, sedan om det är från hennes vanliga stressrivande i örat det vet jag inte. Men å andra sidan känner jag att det faktiskt inte är mitt jobb att veta vad som är vad alla gånger, bättre de tittar snabbt på henne. Önskar heller inte en omgång pencillin till Prinsessan då det påverkar waranet alldeles för mycket.
MEN:
När en liten Prinsessa slår upp sina små blå på morgonen och hest kraxar:
MEN:
När en liten Prinsessa slår upp sina små blå på morgonen och hest kraxar:
"Mamma jag har så ont i örat, jag hör ingenting.....snyft snyft.... jag vill att du ringer doktorn!"
Detta från den lilla flickan som ser sjukvården som sin största fiende, men när hon vill ha hjälp - då skulle jag ändå önska att hon fick den. Eller att doktorn tittar på henne iallafall... så nu sitter vi och väntar på en tid till i eftermiddag. Men återigen för att få hjälp måste man stå på sig och jag är trött på att vara besvärlig. Men mitt barn går först, iallafall i min värld. PUNKT.
Detta från den lilla flickan som ser sjukvården som sin största fiende, men när hon vill ha hjälp - då skulle jag ändå önska att hon fick den. Eller att doktorn tittar på henne iallafall... så nu sitter vi och väntar på en tid till i eftermiddag. Men återigen för att få hjälp måste man stå på sig och jag är trött på att vara besvärlig. Men mitt barn går först, iallafall i min värld. PUNKT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar