Det här med att bli färdig

Hos oss var det en helt vanlig morgon imorse när jag ville att barnen skulle klä på sig ytterkläderna. Prinsessan fladdrar runt, fnissar förtjust när hon lyckas norpa åt sig LillMucklans kläder och drar sedan med höga rop iväg ut i hallen och en arg LillMucklan efter. Dags för mamman att sätta på sig polisuniformen, skuffar tillbaka rymlingarna in i vardagsrummet och visar dem på varsin klädeshög igen. Inser att LillMucklan som vanligt slitit av sig strumporna för det är två små runda bara fötter som LillMucklan visar upp där hon ligger på rygg med fötterna i vädret. Ber Prinsessan att gå och hämta strumpor till LillMucklan, Prinsessan vindlar med ögonen åt mig och utbrister teatraliskt:"Axskungen...." Eh jaha, hoppsan liksom... 

Prinsessan dunkar iväg uppför trappan, för Prinsessan kan inte gå tyst, trots hennes ringa vikt och storlek så hör man på långt håll när hon kommer gåendes. Tycker att det rasslar konstigt däruppe, så hojtar på Prinsessan och frågar hur det går om hon kommer med strumporna snart. Får lite otydbart mummel till svar, mer rassel och prassel. Men Prinsessan vad gör du? :"Ingenting mamma..." Jo kyss mig, ingenting brukar aldrig låta så mycket.

Inser att det var en stund sedan LillMucklan kissade så placerar henne med en suck på pottan för att gå upp och se vad Prinsessan har för sig. Hittar Prinsessan med Storas dagboksnycklar som hon försöker låsa dörren med, hon hör inte ens att jag kommer. Får Prinsessan att städa upp efter sig, plockar fram strumpor till LillMucklan och går ner. Tja LillMucklan sitter ju fortfarande på pottan men det ser lite lustigt ut, för hon har dragit upp både trosor och byxor och givetvis har hon då passat på att kissa. Suck suck, inser att det inte är någon ide att be Prinsessan om hjälp. Försöker istället få henne att fokusera på att klä på sig under tiden jag hämtar nya kläder till LillMucklan."Fy faaaabian" är det svar jag får på den uppmaningen. 

När katten väl är borta så dansar råttorna på bordet, det vill säga ett underbart syskonbråk utbryter på nedervåningen. Underbara ord som: "Dumma dej" skriks i falsett och "Djäblelonge". Andas in och andas ut och överväger lite snabbt att faktiskt inte gå ner, för jag vet hur det kommer se ut därnere, kläder och barn överallt, ilsket fräsande åt varandra. Fast sen inser jag även hur envisa mina små damer är och att ingen kommer att ge sig.

Röjer upp och sorterar åter kläderna i varsin hög åt småfolket. Plockar upp LillMucklan i knäet och börjar klä på henne, samtidigt som jag ber Prinsessan att sätta på sig fuskollen. Prinsessan dansar, studsar och svävar runt oss i vilda cirklar. "Piutta dej, Piutta dej". Vidare svängar tills Prinsessan fladdrar ut i hallen. Snälla Prinsessan kom nu och klä på dig, studs, studs och där börjar lådan i byrån sakta att öppnas och stängas. Prinsessan vad gör du? "Leeeeeker". Jo jag ser det kom nu och klä på dig. "Kan inte måste kissa." Men gå på toaletten då. Kommer för sent på mitt misstag när jag hör hur låset sakta vrids om."Mamma jaaaa kommer itte ut". Näe gumman jag vet att du inte gör det man brukar inte göra det när man låser in sig. Men du Prinsessan nu när du ändå är inne på toaletten kan du inte passa på att kissa då så låser jag upp när jag klätt på LillMucklan."Duuuuuu mamma ja kommer itte ut". Prinsessan jag vet att du inte kommer ut, men kan du inte låsa upp då och sätta dig på toaletten och kissa."Maaaaaaaaaaaamma ja har låst dörren". Jotack jag vet det, snälla gumman kissa nu så släpper jag ut dig sen. Inser dock att det är lönlöst så går och låser upp toadörren för att hitta Prinsessan i full färd med att dra av allt toapapper från en rulle. "Mamma ja leker". Upp med Prinsessan på toaletten och där kommer ett skval.

Ut i vardagsrummet och nu är LillMucklan borta, helt puts väck, ingenstans att se. LillMucklan var är du? Bara tystnad, inser att jag kommer att höra henne om en stund då hon ledsnar på att ligga gömd. Får tag i Prinsessan istället och börjar bylta på henne, då hörs ett litet fniss bakom soffan och diverse ljud, fniss fniss, morr morr:"grrrooooarr tiger atta dej." Snälla LillMucklan kom fram nu så vi kan åka iväg:"Vliiiilll itte". Nej tack jag har märkt det.." tatt ja mätt dä", men kom fram nu: "tåmm famm nu" så vi hinner iväg:"Ska bara, komma snart".. Då börjar det fnissa i min famn, Prinsessan tycker det är jättekul och hela kroppen studsar upp å ned:"Hihi mamma hon säjer som Labolina å Mammons (Alfons)". Jo Prinsessan jag hör det men mamma tycker inte det är kul längre. Kom fram nu LillMucklan, får tag i LillMucklans ena ben och halar fram henne, tappar dock kontakten med Prinsessan som fladdrar iväg. Dock verkar LillMucklan nu vara lite medgörlig så får faktiskt på henne alla kläder släpper ut hernne på framsidan. 

Då var det bara att leta rätt på Prinsessan, fast till min hjälp har jag ett ljud, ett ljud som påminner mig om julen, rrrrrrrrrrrrrrrrrtsch, rrrrrtsch, Prinsessan har hittat en tejprulle, eller om det är tejprullen som hittat Prinsessan, för hon är helt insnurrad i tejpen, klistrig knölig tejp överallt."Titta mamma päcis som Mammons". Klipp, klipp, snurr, snurr och så var Prinsessan befriad, kom nu Prinsessan för nu håller vi på att bli sena, kom nu på en gång, ännu mera suckar från Prinsessan å sen:"Axskungen..." Kom nu och klä på dig, vad gör du för något Prinsessan:" Fiskar (fixar), klär på mig". Men Prinsessan om du klädde på dig varför öppnas och stängs då byrålådan hela tiden? "Vät itte". Suck, suck, suck, nej inte jag heller, inte nu längre. Kom nu och klä på dig: "Som Totte?" Ja snälla precis som Totte svarar jag intet ont anande, precis som Totte får jag lära mig innebär kläderna i helt fel ordning, det borde jag ju verkligen ha kunnat räkna ut. Av med kläderna och ner med Prinsessan i knäet och på med kläderna igen och Prinsessan fladdrar iväg ut.

Kvar på golvet sitter en trött mamma, en mamma som börjar inse att barnböcker och film är farligt, mycket mycket farligt för mitt småfolk som suger åt sig allt som svampar. Madicken har vi faktiskt redan bannlyst på grund av allt svärande. Lotta, Laban, Alfons, Askungen och Totte, trots sin uppenbara negativa påverkan på mina änglar blir nog kvar lite till, kanske, för jag misstänker att de nog kan hitta på många tokigheter  och uttryck även på egen hand. Vi kanske borde ta och försöka leta reda på lite sedelärande berättelser istället, det skulle kanske vara något, för visst borde väl svampegenskaperna även fungera på de berättelserna, eller hur!?