Tillbaka till vardagen

Så var det måndag, maken försvann iväg till jobbet och Stora till skolan och jag är hemma med småfolket. Det känns tomt efter tre veckors lov tillsammans. Prinsessan klädde på sig klänning imorse och skulle rusa ner för trappan för att visa pappa vad fin hon var. Förklarade att pappa var på jobbet, jaha suckade hon missbelåtet och konstaterade att hon istället fick nöja sig med att visa för LillMucklan vad fin hon var.

I år kommer det även bli en del nytt här hemma, under tre terminer har maken varit pappaledig onsdagar och torsdagar. För att avlasta mig med Prinsessan. Dagar som vi dock har ägnat åt att beta av sjukhusbesök, tandläkare, BUP och allt sånt. Visst han har haft rätt att vabba de dagarna. Men alla som haft med försäkringskassan att göra vet hur fort pengarna därifrån kommer och vi har inte velat sätta hans arbetsgivare i klistret. Fast nu har vi inte riktigt råd längre att tänka på det, ekonomin är så att den balanserar och för att Prinsessan ska kunna vara hemma så länge som möjligt måste vi spara på de föräldradagar som finns kvar. Jättetrist känns det, pengar gör en inte lycklig, men tillvaron blir väldigt mycket enklare om man inte behöver vända på alla slantar. Varje månad gräva i lådor efter saker som kan säljas eller utvärdera vilka möbler man faktiskt behöver ha kvar. Fast visst i ärlighetens namn har det varit skönt att ha rensat ur en massa saker, för man samlar på sig alldeles för mycket och egentligen finns det mer att ta ställning till om vi ska ha kvar eller inte.

Jag har ju varit hemma i stort sett sedan Prinsessan föddes i augusti -07, jag jobbade en sommar och sedan har jag för att spara föräldradagar pluggat på distans. Jobbar just nu även deltid hemifrån i en projektanställning som tar slut i februari. Allting för att Prinsessan ska kunna få vara hemma lite längre, för att vi ska kunna vänta in henne, så att hon kanske är mogen att ingå i en större barngrupp. Fast tiden håller på att rinna ifrån oss - för även om nu en utredning ska göras så innebär ju inte den att man viftar med ett trollspö så är Prinsessan på benen igen. Även om jag inte kan låta bli att hoppas på ett mirakel,. Fast som bäst kan vi nog bara hoppas på att vi hittar någon nyckel till Prinsessan - för livet skulle bli enormt mycket lättare om vi kunde få henne att bemöta tillvaron på ett annat sätt.