Jag misstänker att jag varit ganska tydlig på punkten att detta är huset där ingen sover speciellt mycket. Prinsessans nattsömn kan vi inte göra så mycket åt men i detta krig om de få timmarna sömn finns det andra offer, nämligen LillMucklan. En gång i tiden så hade hon en ganska bra nattsömn, innan hon fyllde året. Då kunde jag amma henne och sen sov hon själv, alldeles intill mig dock, i en tre fyra timmar. Någonstans där vid 8-9 månader gick LillMucklan in i ett utvecklingssprång och det blev knöligare att få henne att somna, dessvärre låter LillMucklan väldigt mycket när det är något hon inte vill. För oss som var vana vid Prinsessans små hesa läten så slog detta läte lock för våra öron och givetvis så vaknade Prinsessan när LillMucklan gick an och när Prinsessan vaknar så är hon sedan vaken, utan möjlighet till somna om. Det enda som kunde få tyst på LillMucklan var bröstet, så fort hon lät fick hon bröstet och sen var hon nöjd, givetvis visste vi att detta var fel - men att ha en Prinsessan uppe och hoppa långt efter sängdags var lika fel det.
LillMucklans sömn har därför varit minst sagt knölig, hon behöver ligga nära mig för att sova, pilla och peta, skrapa och nypas innan hon kommer till ro. Små blåmärken under hela mina armar och nu börjar jag få nog, så är det bara, inte så att inte LillMucklan kan få komma när hon behöver men hon behöver somna själv i egen säng iallafall. Vi hade en temporär lösning med resårbottnar direkt på golvet, till Prinsessan, LillMucklan och åt mig. Tänkte att vi skulle fixa iordning deras rum när vi väl hade flyttat så de fick flytta in i något nytt fint. Fast med madrasser på golvet så blir gränserna suddiga, det finns egentligen ingenting som är ens eget. Hrm sen kan det ju vara så att mamman ett antal gånger uppmuntrat barnen att gå upp och hoppa i sängarna när det varit väldigt mycket spring i benen. Alltså behövdes något göras åt situationen...
Svaret var givetvis ett besök på IKEA för att inhandla prinsessängar, nu hade vi två vägar att gå:
- Köpa juniorsängar. Fördelen är att de är små och låga och att en vuxen inte ligger bekvämt i dem. Nackdel att just en vuxen inte ligger bekvämt i dem.
- Köpa en standardsäng. Fördelen är att man bekvämt kan ligga och natta barnet i sängen och ligga hos dem om det behövs. Nackdelen är väl att vi då ingenting har vunnit och gissningen var att jag skulle sova 90% av tiden hos LillMucklan.
Det blev därför varsin juniorsäng till prinsessorna. Varsin prinsessäng och i prinsessängar kan bara prinsessor sova - det är väl givet, kungar och drottningar sover i kungsängar och drottningsängar - så är det. I en prinsessäng får man för övrigt inte hoppa i, för så gör inte prinsessor.
Prinsessan var på, hon var riktigt på, hon gillar att ha ett eget utrymme och allt som man använder prefixet prinsessa på är något positivt. Vi kom hem, vi skruvade, tvättade sängkläder, skruvade och bäddade lite till. Prinsessan älskar sin säng, hon bäddar dem nogsamt på morgonen, hon pratar förväntansfullt om att få gå och lägga sig i den på kvällen. LillMucklan är inte riktigt lika säker på den nya världsordningen, men Prinsessan är ju väldigt positiv och vad Prinsessan gör det gör även LillMucklan. Första natten för LillMucklan gick sådär, jag bar tillbaka henne fem gånger, sjätte gången snyftar hon och pekar på min madrass på golvet - sova dottningsäng mamma, sova där dig. Andra natten sov LillMucklan en hel natt alldeles själv i sin prinsessäng. Tredje natten började hon knöla redan vid 22-tiden och förklarade att hon skulle sova mamma. Nå Rom byggdes inte på en dag och det tog ju flera år för oss att förstöra LillMucklans nattsömn, så lite tålamod får vi nog ha. Men det går åt rätt och håll och LillMucklan somnar på egen hand i sin säng - det är stort. Vi har påbörjat något som förhoppningsvis leder rätt, poängen är inte att LillMucklan till varje pris ska sova själv utan att hon lär sig komma till ro och får den nattsömn hon behöver.
Vi borde också ta i mer med Ikos sovande i egen säng. Hon somnar i vår säng och sen flyttar vi henne i egen juniorsäng. Den står i vårt rum så språnget för henne är inte långt att komma tillbaka. Sen är problemet att varken Micke eller jag vaknar av att hon dimper ner i vår säng. Vi vaknar bara på morgonen och konstaterar att hon är tillbaka.
SvaraRaderaFast Pipi varför fixa något som ändå fungerar? Om ni inte vaknar eller blir störda av hennes ankomst och sovande i er säng och hon mår gott av det så låter det ju kanon.
SvaraRaderaLillMucklan är ett ganska störande moment när hon kommer och innan hon lyckas somna om - samt att hon helst skulle vilja bre ut sig själv över 90 madrassen. Är ju bara det att det ligger en inte alltför liten mamma där också som ska få plats.