Det räcker med att man nämner något som bara låter som att man ska laga mat så har man en liten Prinsessan i hälarna. Har man Prinsessan i hälarna så har man även LillMucklan alldeles straxt efteråt. Som en liten svans, en liten svans bestående av Bill och Bull. Vilket då automatiskt gör mig till Elaka Måns, nåja det får väl gå, tror det skulle vara ganska så befriande att vara ruttet elakt utan några samvetskval.
Prinsessan älskar att hjälpa till i köket, att röra, duka och fixa. Men allra bäst är det när hon får ta fram kniven, den där lilla vassa saken, den där kniven som ett waran-barn säkert inte ska handskas med.
"Kniva gurka" säger hon självklart och innan jag vet ordet av har hon skjutit sin stol intill diskbänken och klättrar för att ta ned kniven. Vi kan inte bädda in henne i bomull även om vi vill och kanske är det lika så gott att hon lär sig hantera vassa saker på en gång. Jag tror att annars kommer de att bli ännu mer spännande och då kanske det smygs med att skära i saker. Prinsessan har hitintills inte haft en olycka, värre var det för en liten ivrig LillMuckla i närstrid med en potatis och potatisskalare. En bra bit av tummen försvann då och hon blödde en bra stund, men hon var kaxig för hon fick ett stort plåster på tummen och log som en sol. Det är inte så ofta LillMucklan har plåster, inte som Prinsessan, för Prinsessan får ju både ett och två och kanske till och med tre plåster i veckan. Plåster som LillMucklan avundsjukt betraktar, hon har till och med kommit med sina små korvfingrar och stuckit dem i ansiktet på mig när jag stuckit Prinsessan och velat att jag ska sticka henne också. Hon hade säkert suttit still och låtit mig göra det också - så att hon hade fått ett tjusigt plåster. Under en hel vecka hade hon ett stort blödarsår på magen, tja om man får tro LillMucklan alltså, vad vi såg var en yttepytteliten röd prick som kanske eventuellt kanske var resterna av ett större sår. Givetvis måste man sätta ett plåster på det på kvällen och på morgonen måste plåstret tas bort, blödarsåret inspekteras och ,,,,,AOIIII blödarsåret fortfarande kvar .... på med ett nytt plåster. Så när LillMucklan skalade av en bit av tummen hade hon alltså lyckats och fick en vacker trofé på sin tumme. Slutet gott allting gott tyckte LillMucklan, Prinsessan var inte lika säker på saken och bytte bort den farliga potatisskalaren mot en betydligt fredligare vass liten kniv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar