Gott nytt år!

2011 i bilder

 

                           Januari                                               Februari

                           Mars                                                  April

                           Maj                                                    Juni

                           Juli                                                     Augusti

                           September                                         Oktober

                           November                                          December             

De ord som bäst sammanfattar 2011 är rörelse, ute, cykel och fortsatt sömnbrist. Tänk vad långt vi kommit efter operationen i slutet av oktober 2010. 2011 ett år då snön inte riktigt ville försvinna för att sedan mot slutet av året aldrig falla till marken, snörikt och snölöst - två motpoler under samma år.

2011 det år då Prinsessan slutade med napp (ofrivilligt dock), välling och faktiskt började äta och så äntligen började på dagis. Ett år med många förändringar, en flytt, mycket tankar över det som var och det som kanske eller kanske inte blir. Men det som kvarstår är det stora underskottet på sömnkontot.

Ännu ett år stoppas så ned i ryggsäcken och endast bilderna av året påminner om det som var och det som blev, men kanske även om de stunder som inte blev. Vi tackar för oss i 2011 och vänder på bladet i den stora boken om livet och börjar ett nytt kapitel, ett kapitel som får namnet 2012.

Prinsessor, barn och superhjältar

Jag retar mig något enormt på ordningen som inte kategoriserar barn som just barn utan i Superhjältar och Prinsessor, eller i andra ord pojkar och flickor. För är det inte givet att flickor är just Prinsessor och pojkar är Superhjältar? Flickor med långt böljande hår, glittriga klänningar och hela världen framför deras fötter, pojkar däremot tuffa hjältar som räddar världen.

Ok här kanske vi behöver stoppa en stund för nu kallar jag ju visserligen min dotter för Prinsessan, ett namn som hon själv valde, för snart 1½ år sedan - idag är hon ömsom Buzz Lightyear eller Blixten McQueen. Men det skulle bli alltför rörigt tror jag att byta namn i bloggen varje gång Prinsessan anser att hon är någon annan än den hon är. För övrigt så är hon idag i mina ögon Prinsessan på ärten. En liten dam med behov av hög maintenance, en Prinsessa ut i fingerspetsarna - men kanske mer vad gäller till egenskaperna än attiraljerna. 

Vi som föräldrar har även varit väldigt noga med att erbjuda Prinsessan olika leksaker, alltifrån bilar till dockor och mycket däremellan - så att Prinsessan själv kan välja vad hon vill leka med. För övrigt har vi valt bort rosa och små fnuttefnuttiga klänningar med spets och glitter som gör att barnen inte kan vara ute och leka och rasa runt, för att de oroar sig för fläckar eller att kläderna inte tillåter lek.

Men sedan något år tillbaka har Prinsessan egna idéer, tankar, önskemål och kanske framförallt krav på sin tillvaro, hur hon vill vara klädd och vad hon vill leka med. Ena dagen är det prinsessor och glitter-rosa för hela slanten och nästa dag är det bara bilar och orange som gäller. Identitetsskapande, hon testar vad hon gillar och vad som passar henne, väljer en bit här och en bit där på livets smörgåsbord och där kan vi som föräldrar hjälpa henne att se alla möjligheter. Jag är inte dummare än att jag ändå inser att vi runt omkring henne ändå påverkar och överför könsroller, men jag hoppas att vi ändå kan komma ifrån att se till könet utan tänker i genus.

Jag tror på att barnen själva ska få vara delaktiga i skapandet av sin identitet, inte begränsa åt något håll. Med det menar jag att till tjejerna inte falla i glitter, rosa och docklådan och för pojkarna är det inte bara blått, bilar och tuffa saker. Inte heller gillar jag när man drar för långt åt andra hållet, det är en sak när barnen själva önskar att ha en klänning eller vara lucia eller vad det månde vara, det tycker jag föräldrarna ska stötta. Men om man som föräldrar själv aktivt styr över barnet på den andra sidan - hur mycket blir då valet barnets egna?

Nåja detta är inget nytt under solen och vad som fick mig att gå igång ordentligt denna gången var att Prinsessan och LillMucklan skulle få varsin ny pyjamas och tröja till jul. Men i alla webbshoppar, förutom Ellos, så sorteras man in på antingen flick- eller pojkkläder. På Ellos kan du dock välja barn och storlek mm så du får upp alla barnkläder i rätt storlek - mycket bra initiativ, önskar att de andra kunde ta till sig av detta. För som det blev nu så fick jag först titta på tjejkläderna och sedan in på killkläderna. För tjejkläderna var rena katastrofen, prinsessor, Hello Kitty, rosa, rosa och ännu mer rosa. Men där på killavdelningen så fanns kläderna till barnen, en tröja med Buzz Lightyear till Prinsessan och en med Bärgarn och Blixten till LillMucklan. 

Jag undrar som så många gånger förut, varför klassas dessa kläder som pojkkläder?? Mina skiter i om det är tjej eller killkläder så länge det är rätt tryck på dem. Varför kan inte kläderna bara sorteras som just BARN kläder, utan att stämpla eller märka dem med mer än så? Sedan får alla och envar själva välja vad som passar barnet. För när blev Bamse endast en karaktär för pojkarna?

Åh jag blir så trött bara och utöver detta, varför kan det inte komma en rolig barnfilm med en ny kvinnlig superhjälte? Eller som i Toy Story om Jessie fått en mer framträdande roll? Jodå prinsessorna har blivit tuffare, mer personlighet och spunk - men det är ändå prinsessor och varför måste en flicka vilja vara just en prinsessa? För mig känns det även lite som en tanke om att prinsessorna/flickorna måste tuffas till lite för att platsa i den riktiga världen, men att de ändå bara är just prinsessor.

Jag undrar egentligen hur vi kan prata om jämställdhet när vi så tydligt gör skillnad på våra barn genom att så tidigt dela upp dem i prinsessor eller superhjältar.

Jag tror att det i varje kvinna lever en superhjälte, hon måste bara släppas lös och sedan kan hon rädda världen.

Jag tror även att det i varje man lever en Prinsessa, som gillar glitter att bli räddad, omhändertagen och bortskämd mellan varven. 

Men då måste vi nog börja med våra barn, att ge flickor som pojkar samma möjligheter och förutsättningar. Inte som jag och maken så mången gång observerade på stranden hur flickor hölls tillbaka och uppmanades att ta det försiktigt eller akta sig. Pojkar däremot fick ett helt annat bemötande och där handlade det mest om att inte stänka ner syskon eller föräldrar.

Först och främst är det verkligen dags för oss att fundera om vi verkligen tycker att klädesindustrin producerar rätt sorts kläder till våra barn. För nu ska jag berätta en hemlighet, vi är konsumenter i en marknadsekonomi där det är efterfrågan som ska styra utbudet - inte att utbudet ska styra vad vi konsumerar. Men enligt de stora klädjättarna så producerar de bara vad vi konsumenter efterfrågar som tex kläder där samma storlek varierar om det är en flicktröja eller en pojktröja.

Eller är det någon som har glömt när Lindex sålde stringtrosor till småtjejer? Det blev en storm av dess like då och stringtrosorna försvann snabbt bort från affärerna, men jag undrar varifrån hade Lindex fått indikationerna att det var detta som konsumenten ville ha? Eller är det kanske så att det faktiskt finns konsumenter som vill ha detta till sina barn - men att de sedan inte vågade erkänna det?

Jag vill ha fina, färgglada, tuffa, roliga kläder till mina barn, kläder som ska kunna lekas i - kanske än viktigare. Jag bryr mig inte om det på etiketten står boys eller girls, eller jo det gör jag ju och det är det som är kontentan - varför kan det inte stå kids?

Kanske är man rädd att det skulle bli anarki då, om det bara står kids menar jag, för tänk om någon köpte en rosa glittrig tröja till sin son - någon som kanske inte matats med könsrollernas betydelse. Det skulle ju inte vara bra alls, kanske bäst affärerna då fortsätter att märka som de gör, så att ingen tar eller gör fel... eller vad tror ni?

24:e december - julafton

Så kom då till slut självaste Tomtefar, köksbordet där alla julens godsaker skulle dukas upp tyckte han var ett bra ställe att lägga sina paket på. Ett litet paket vardera till alla i familjen så att morgonen innan jullunchen inte skulle bli alltför lång. 

Prinsessan hoppade snabbt i sin julklänning, LillMucklan var mer fundersam - hon tyckte att nya pyjamasen med rymdgubbar skulle fungera finfint. 

Kanske ska tilläggas att natten till jul var allt annat än fridfull och sovandes. Prinsessan med hög feber och rossel hade svårt att sova och feberyrade. Något som 2:30 väckte LillMucklan som sedan inte kunde somna om. Det var liksom inte riktigt så jag tänkt mig min julaftonsmorgon.

Fick till slut spel på barnen och förklarade att vi kan ställa in julen om det ändå inte finns några snälla barn i huset. LillMucklan petades ner i en åkpåse och vagn och sedan försvann pappan ut med henne så hon skulle sova och jag skulle hinna pyssla iordning det sista i köket. Prinsessan terroriserade glatt sin storasyster, vilket inte var lika ömsesidigt på den positiva sidan - men Stora insåg att detta kunde hon hjälpa till med - att neutralisera Prinsessan. Så alla nöjda och glada? 

Straxt innan tolv intogs julbordet och favoriten i år var nykomlingarna Kycklingleverpastej med konjak och Laxrulle med wasabi och cream cheese. Själv kände jag mig mest som tjuren Ferdinand, i mitt hörn med en skinksmörgås, men för mig behövs inte så mycket mer på julafton, tja kanske en julmust då.

Sedan tänk straxt efter ett så såg barnen något rött komma vandrandes ute i skogen och hade han inte en säck över axeln. Nu blev det en väldig fart på Prinsessan som insåg att Tomten faktiskt var på väg in och hon snurrade ut i hallen för att släppa in honom. Eller tja hon kom hela vägen till hallmattan sen kom hon på att det nog var lite otäckt med Tomten ändå så mamman fick släppa in och hälsa Tomten välkommen.

Tyckte att vi inte handlat så mycket klappar till barnen men det blev nästan för mycket för barnen ändå och Prinsessan gick in i hyperdrive ett tag, där presenter slets upp och öppnades och sedan bara lades åt sidan. Det där beteendet som jag verkligen så djupt avskyr jämte för stora högar med presenter. Men när presentpapper, snören och tejp skingrats så började barnen faktiskt andas och inspektera sina julklappshögar. En radiostyrd bil, en pyjamas, Sylvanian families, ett nytt spel, en ny bok och lite kläder fick barnen i år av Tomten. Inte så dålig utdelning och det var två mycket nöjda barn som sedan körde runt, runt i hallen med sina radiostyrda bilar i hallen resten av eftermiddagen.

LillMucklan avbröt endast en liten stund för att äta lite efterrätt och se på Kalle Anka på teven, en mycket trött liten tjej som helt fascinerad satt blick still i mammans knä. Prinsessan kom efter ett tag då hon hörde mössen i Askungen sjunga, men hon vågade inte riktigt sitta still för man vet ju aldrig vad som händer om man sitter still. Kanske går man faktiskt ner i varv då?

Två små trötta tjejer somnade inom 5 minuter sedan de stoppats i säng efter att ha ätit lite rester från julbordet. Det var väl bara det att den där otäcka febern återkom hos Prinsessan och tja det blev ju inte många timmars sömn den natten heller... Tycker det är himla lustigt för även förra året åkte Prinsessan på en brakinfektion till jul? Inte så snälla julklappar som delas alla gånger tydligen.

23:e december - julstök deluxe

Tomtens släde på plats nu, alla renar, älgar och annat som kan dra den har ju redan anlänt. NU är det bara tomtefar vi väntar på. 

Väntan är stor, Prinsessan räknar nedåt varje dag och visar med sina små fingrar hur många dagar det är kvar till julafton. Men lappen i släden sa att för att Tomtefar skulle komma så måste barnen se till att städa fint. När man sedan städat fint så kanske Tomten kikar in en snabbis med en överraskning.

Huset städat, eller nja det var väl den biten vi tummade lite på, för det kommer ju bli mer stök på julafton. Men det är upplockat, bortplockat och dammsuget. Vi har med andra ord inte polishat, dammtorkat eller annat, utan gjort en vanlig veckostädning. Men det ser trevligt ut hemma och barnen städade mycket duktigt sitt rum på morgonen.

Nu är vi dock klara med allt inför jul, klapparna pysslade och inslagna, all mat rullad, skuren, hackad, griljerad och vad det nu är mer man gör. Gröten kokad till frukosten imorgon och i sängen ligger två små Snarkmonster och sover i sprillans nya pyjamaser som Tomten tittade förbi med. Hela, rena och rödrosiga efter ett bad, pappan berättade att de julbadade och det tog Prinsessan verkligen till sig.

Så nu kanske man kan andas lite framöver, förstår inte hur man kan stressa upp sig och hur mycket som kan gå fel när det gäller så enkla saker. Men som sagt nu är vi nästan i mål. En tomte kommer imorgon också, tänk det hade vi nästan glömt att kolla av, men nu är det ordnat. Eller kommer och kommer, han kommer att smyga runt huset och lämna klapparna vid dörren - blir nog alldeles lagom för barnen. Särskilt LillMucklan som inte tycker att Tomten är sådär jättekul.

Det som återstår nu är att önska er alla en God Jul och en tanke till alla er som dessvärre måste spendera er jul på sjukhus.

22:a december - pepparkakor

Självaste Tomtemor kommer på besök, med fina pärlor och mössan käckt på sned. Men inte heller Tomtemor hittar godbitar i familjens hus. Ingen skinka, ingen gröt och tänk pepparkakorna de är för länge sedan uppätna.

Uppdraget blir därför att baka lite nya pepparkakor och även att göra iordning fina placeringskort till julafton. Väldigt enkelt och väldigt gott, man gör bara ett stort pepparkakshjärta och trycker sedan ut ett hål på mitten med en annan form. Med lite glasyr kan man sedan skriva namnet. 

Skinka hade mor köpt hem och den griljerade under morgonen. Det var bara det att den ((fult ord) SCAN skinkan måste ha varit felmärkt för det var ingen julskinka utan kassler. Ilskt ordentligt blev det, men tack och lov var de på Coop väldigt serviceminded så fick åka och byta skinkan. Men där försvann dessvärre mycket av flytet den dagen och att börja om med något man tror man är färdig med, bläää....

För övrigt om vi ska prata pepparkakor så läste jag häromdagen en artikel i NA som fick mig att gå i taket: "Örebroforskare: man blir inte snäll av pepparkakor". En studie som ska ha bedrivits på barnkliniken på USÖ, till att börja med tänkte jag att detta måste vara ett väldigt mycket försenat aprilskämt. För var ligger det vetenskapliga i detta? 

Efter att ha läst artikeln och sett att kontrollgruppen bara bestod av 30 personer och att man sedan skulle bedöma "snäll" så blev jag än mer fundersam, för det är verkligen godtyckligt. Men vad som skrämmer mig enormt med denna studie är att NÅGON alltså har godkänt den och även om material mm kanske inte kostat mycket så har den tagit tid i anspråk. Då pratar vi alltså om barnkliniken där väntetider är alltför långa, att få kontakt med personal där är nästan ogörligt. Men att lägga pengar på en helt ointressant studie, som leder till (tja vad kan den nu skulle ha kunnat leda till??) det kan man göra.. Denna studie måste ju klassas i samma kategori som "Vad kan vi göra av navelludd?" eller "Varför får vi ludd mellan tårna?".

Jag undrar för övrigt över denna forskare, är det en fjäder att ha i hatten... tänk er följande scenario på ett party. Forskaren ska imponera på kvinnan i den tajta klänningen: "Ja alltså det var ju jag som fastslog att man blir inte snäll av pepparkakor"..Hmm och där dog det samtalsämnet, eller är det där samtalet börjar för det är så absurt alltihop?

Dessutom har jag stött på denna läkaren en gång, han hade nog inte läst Prinsessans journal så vidare värst bra. Lyssnar på henne och jag ser hur han blir alldeles kallsvettig, kugghjulen snurrar snabbt - hur ska han berätta för oss som bara kommit in för hjälp med bronkit att Prinsessan har hjärtfel. Det är iallafall vad jag läser in i hans alltmer svettiga hållning, för Prinsessans hjärta låter inte som andra hjärtan. Dock var det ett tillfälle då jag var så enormt trött på sjukvården, till skillnad mot nu då eller inte tänker ni, så jag sitter bara tyst och snällt och ler. Till slut kommer en liten försiktig kommentar, när han tagit mod till sig.. "Du vet kanske att hon har ett ganska så kraftigt blåsljud"

21:a december - ulligt

Fortfarande med förhoppningar om mer snö kom så Frosty the Snowman på besök. Den lilla snö som hitintills kommit i år är skrattretande och ser man till väderprognoserna framöver så är det än mer beklämmande. 

Nåja det gör underverk för elräkningen iallafall... Frosty tyckte att barnen skulle fortsätta att pyssla julklappar, för de gjorde ett så bra jobb med detta...

Idag var det dags att handla all julmat, för att trängas på fredag med alla andra som stressar runt kan jag klara mig utan. Ett berg matvaror och många minuter senare var LillMucklan och jag klara, både bildligt och bokstavligt. 

Tryckte in alla varor i kylskåpet och fick sedan en obehaglig överraskning - stopp i avrinningen i kylskåpet igen så rann klägg över golvet. Kul, jättekul eller inte, bara riva ut allt och städa ur kylskåpet... skit skit skit... inte vad jag hade lust eller tid med egentligen.

Nu är tre olika sill inlagd, skinkan kokt och griljerad - det börjar närma sig jul tror jag..

Ovanpå detta så kom det faktiskt en mer än välkommen julklapp från inte mindre än Pierre Robert, en tävlingsvinst från i höstas.Helt fantastiskt tävlade som en tok hela hösten för deras ullkläder älskar Prinsessan, nästan så hon slitit ut ett par leggings redan. För en liten frusen tjej som allt som oftast är blå om fingrar och tår är ullkläder nästan ett måste. Ullkläder som inte kliar, skaver eller på annat sätt är osköna. Tummen upp för paketet som inte bara innehöll en långärmad tröja och leggings utan även en väpnarluva, en buff, två par olika strumpor och en vanlig mössa. Nu är det ju inte så kallt i vinter så då slipper Prinsessan lager på lager, men ullkläder och en klänning på är inte helt fel det heller.

20:e december - blåsor

Mamma Mus hittade till sitt hus och flyttade in, för här är varmt och skönt. Katten håller sig borta och blir man hungrig kan man alltid knapra på en knut eller två. Men liten mus med hel musfamilj kan knapra pepparkakshus väldigt fort så gäller att se till att det blir påfyllning. Filurig mamma Mus bad därför barnen att göra mer julgodis.

Mer godis kokades vilket givetvis innebar mer blåsor på fingrarna. Stora vattenfyllda blåsor, inte så roligt alls.

Först det otäcka sockret ena dagen och sedan knäcksmet på det, åh vad mamman blev ledsen. Ena barnet kommer för nära, och det andra barnet dunkar till mamman lätt i ryggen. 

Rädd som man är om barnen så vänder man då kastrullen hellre över sig själv än att skålla barnen. Knäcksmet över magen, över höger handen och ner på byxorna. Kan sammanfattas i tårar och ett avgrundsvrål från mamman. Lärdomen av detta får nog bli att barnen får vara med och göra godis där smält socker, sirap eller andra varma saker är inblandade. På kvällstid då barnen förhoppningsvis sover med andra ord. Dagens uppdrag av musen att laga lite julgodis sågas därför ordentligt vid fotknölarna.

19:e december - var ska musen bo

När nätterna blir långa och kölden sätter in tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin... I vårt hus finns ingen råttfälla utan en stor katt - så var ska då mössen bo någonstans under julhelgen? I ett pepparkakshus såklart.... så får vi allesammans fira jul igen....

Pepparkakshus har jag inte gjort på flera år, av den enkla anledningen att jag tycker att smält socker är hemskt att handskas med och de färdiga hus som köpts oftast varit trasiga från början. Sedan i ärlighetens namn har barnen varit alltför små för att uppskatta ett pepparkakshus och vi har haft nolltolerans på godis. 

 

Fortfarande är det något jag känner sådär inför, men dessvärre är det svårt att inte ge barnen godis, för Prinsssan fick minsann skumtomte på dagis och i många andra situationer har någon redan petat åt barnen godis innan man hinner reagera. Jag förstår verkligen inte det, många som försvarar det med att barnen också måste få något gott, förstår den tanken - men det finns massor i världen som är gott och inte innehåller socker, färgämnen och annan skit.

Anser att finns inget behov så behöver man inte uppfinna det heller, med andra ord små barn frågar ju inte efter godis så varför petar man i dem det och på så sätt skapar ett behov? I ett pressmeddelande från Livsmedelsverket i januari i år anger man att svenska 4-åringar i snitt dricker 1,5 l läsk i veckan. Något jag anser ordentligt oroande och stötande, det innebär alltså en hel stor flaska själva?? 

 

När jag var liten och de få gånger vi fick dricka läsk så var det en 33cl flaska på lördagen, absolut inte mer. Godis, glass och läsk intag var väldigt sparsamma överlag och i största möjliga mån hölls de till lördagen. Finns säkert någon undersökning på hur den konsumtionen explosionsartat ökat från 80-talet till idag 30 år senare. Jag undrar varför? Visst tillgängligheten är säkert en stor faktor, att det är billigare än frukt en annan - kanske även den där stressen och känslan av otillräcklighet hos föräldrarna en annan och då man istället kompenserar barnen med lite extra mys.

För den enda ursäkt jag inte köper är okunskap, i dag så väller larmrapporter ut om barnens kosthållning och vi ser resultaten i en allt fetare befolkning med stora hälsoproblem. Så om man inte vet hur skadligt socker och tillsatser är så undrar jag under vilken sten man har gömt sig, för inte är det väl så att man på allvar vill ge sitt barn så dåliga möjligheter som man bara kan?

Kanske lite kontroversiellt det sista, men det är dessvärre ett faktum att barnen skadas av de allra bästa intentionerna ibland. För inte länge sedan så förbjöds slime på den svenska marknaden, då den innehåller hormonstörande och cancerframkallande medel. Men alla dess E-ämnen då? För nyttiga de är de ju inte det är ju konstaterat många gånger om, men dessvärre enormt billiga och enkla för livsmedelshandeln att framställa. 

För övrigt inte sagt att lite godis en gång i veckan i normala mängder är skadligt, men det är ju när det blir för mycket som det blir ett missbruk. Jag tror dock att vi som förälder behöver bli mycket mer aktiva i att fundera på varför vi gör vissa saker - som att ge barnen godis. Men även att nästa gång du handlar godis ta en titt på innehållet i ditt barns godispåse, se hur mycket du känner igen av ingredienserna... för det är ofta skrämmande läsning.

18:e december - appar och mys

Älgen Svante tyckte det var lite orättvist att de andra älgarna fått komma med små lappar och uppdrag till barnen. 

Älgen Svante skrev därför en petition till Tomterådet som sig bör, i femtielva upplagor, tjugofyra kopior i rött, grönt och vitt. Vidare såg han till att exemplar a, vidimerades av personen som inte vidimerat exemplar c och att kopia y, z och b lämnades in på rätt ställe för att producera exemplar h. 

Allt i sann byråkratisk anda. Tomteverkstaden har nämligen varit på snabbkurs hos Försäkringskassan. Såhär i spartider måste man ju dela med sig av de kunskaper man har och slå mynt av dem.

Efter personligt samtal, intervjuer, beredning, en komplettering om syfte och mål och mycket annat arbete så blev alltså älgen Svante godkänd. Givetvis med klausulen att han närsomehelst skulle kunna få sitt tillstånd omprövat och att reseersättning automatiskt inte utgår och om det utgår så kan han bli återbetalningsskyldig om inte z, x och g inträffar. Nu var älgen Svante av en alldeles särskilt envis art och hade han fått något för sig så gav han sig inte, så han tänkte det som blir det blir men nu vill jag iväg.

På sin lilla lapp berättade älgen Svante att idag så skulle det finnas en alldeles ny app på iPaden. Nämligen toca Kitchen och är det något som barnen i familjen verkligen tycker om så är det TocaBocas appar, spel som kan spelas om och om igen och många av dem för att inte säga nästan alla är lärorika. Eller något så ovanligt när det gäller spel till barn, appar som ger möjlighet för barnen att spela tillsammans, som i birthday party eller Toca Store. 

Har ni inte testat dessa appar så rekommenderar jag dem varmt. IPaden och dessa appar var en stor faktor i att Prinsessan faktiskt började gå på toaletten i somras och att hon slutade bajsa i blöjan. För hon spelade och slappna av och glömde bort att kontrollera allt och ingenting och det ställdes inte några krav. Det ser ganska kul ut då först Prinsessan travar in på toaletten med iPaden under armen och sedan LillMucklan som sätter sig på pottan bredvid och där kan de sitta både länge och väl.

En väldigt bra början på en slö söndag som även innehöll lite adventsfika, tja inte för att barnen fikade något men tror de vuxna åt deras ranson också. Helt sanslöst egentligen att under december månad tror jag vår familj sätter i sig tre gånger så mycket socker som hela året tillsammans. Något att fundera på tror jag, varför jul och mys egentligen är synonymt med socker, godis och gotter.

17:e december - tomteverkstaden har öppnat

Soffan är ett trevligt ställe som ingen av nissarna, älgarna eller renarna testat innan. Så liten sömsig tomtenissa tänkte att det var ett bra ställe för en liten lur. 

För nu jobbas det för fullt i tomtens verkstad och då gäller det att fånga den sömn man kan få.

I sitt meddelande påminde även tomtenissan att det nu var dags för familjen att öppna sin tomteverkstad. För bara en vecka tills jul kvar nu och de allra finaste julklapparna är dem som man gjort själv. 

Detta meddelande passade familjen bra då pappan skulle åka på sin årliga julshopping med boysen till den kungliga huvudstaden. Efter en lite seg morgon med mys i soffan så stod en tur till affären allra först på dagordningen. För i affären var tomten på besök och Prinsessan som dock tappade talföret när Tomten kom var dock mycket nöjd efteråt.

Sedan hem och peta i barnen lite lunch och sedan öppnades tomteverkstaden officiellt, tre nissar hade mamman till sin hjälp. Eller hjälp och hjälp ibland mera stjälp än hjälp, men det klipptes, det ritades, det skrevs, det syltades, saftades och det klingade i kastruller och bestick. För mer än så det kan man ju inte skriva innan julafton har varit här... så inte överraskningen försvinner.

Jag tror att det är så väldigt viktigt att barnen får vara med och stöka och pyssla och främst att de får tillverka sina egna presenter. Kanske blir det inte så fantastiska presenter till att börja med för gäller ju att anpassa efter barnen, men detta att få skapa och sedan kunna vara stolt över det man producerat. 

Att få slå in sin present i fint papper och se att det man gjort har ett affektionsvärde. Att köpa julklappar kan nästan vem som helst göra och berget av presenter dikterar inte hur stor eller liten kärleken är till den som ska få gåvan. Det som är det viktiga är tanken som finns bakom och ibland även mödan att framställa den. Det perfekta är inte heller alltid det vackraste, ibland är det vackra det som inte är helt perfekt och skönheten ligger i betraktarens ögon.

16:e december - mat

TjockisTomten kände hur det kurrade i magen och han hade ju hört den kända barnvisan om mat på bordet.

"Snälla folket låtit maten rara, maten rara,

stå på bordet åt en tomteskara, tomteskara.

Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp."

Upp på Prinsessans stol och vidare upp på bordet, men inte hittade tjockisTomten någon mat på bordet. Möjligtvis några små brödsmulor och lite vatten kvar i ett glas. Inget gott alls för en tomte, därför satte han sig besviket ner på Prinsessans stol och funderade. Han drog sitt vita lägg, tvinnade lite tofsen på luvan och sen insåg han vad han måste göra. Barnen behövde åka till biblioteket och bli lite utbildade i vad en tomte ska bjudas på.

Sagt och gjort, efter en seg morgon efter en rörig natt så åkte mamman och barnen till biblioteket. Tydligen, eller som vanligt, så hade de prickat tiden bra så alla åkte hem och åt lunch när de kom. Barnen fick därför möjlighet att pussla, leka i dockskåpet, rita och läsa böcker i lugn och ro, mycket uppskattat av båda barnen. Efter det ännu en glad överraskning och sedan blev det lunch på Kinamuren. Något Prinsessan brukar uppskatta att få välja i deras goda buffé och idag var inget undantag. Inte mindre än 15 friterade kycklingbollar och mycket annat slank ner i hennes mage.

Det är jättekul att hon äter men nu börjar oron väga över åt ett annat håll. För helst skulle Prinsessan äta varannan timme om hon bara fick och det är inte små portioner heller, utan hon moffar i sig stora mängder mat. Inget som syns på henne alls och vågen visar att hon på tre månader bara gått upp 100g i vikt, ok hon har gått upp i vikt men den vikten kunde lika gärna berott på att hon då inte gått på toaletten. Det känns verkligen sådär, för energin tar ju vägen någon annanstans, annars hade hon gått upp i vikt och detta känns oroligt - för vi har varit med om detta förut.

Sedan finns ju funderingarna på alla ilskeutbrott för givetvis tar de mycket energi i anspråk och efter dem är Prinsessan glupande hungrig. Humöret har ju dessutom försämrats tusenfalt under hösten och börjar vi fundera lite så blev det en klar försämring när Prinsessan slutade med vällingen. För mot slutet då hon drack välling så åt hon fullvärdiga måltider och måltiderna har inte direkt blivit större sedan hon slutade med vällingen. Så tänk om det är så att Prinsessan är hungrig och blodsockerdippar? Att det är det som skapar de värsta humörsvängningarna? Men hur ska jag kunna mata Prinsessan mer än vad jag gör idag? Det är ju inte rimligt.

Ja det är som sagt kul att hon äter för egen maskin, riktigt trevligt, men frågan är om det räcker till. Blir väl ett samtal till dietisten nästa vecka och se om hon har någon ide, för egen del är detta ett tillfälle då jag bara vill krypa in under en filt och hoppas på att det löser sig av sig självt.... vilket antagligen inte lär hända så är väl till att vara vuxen och göra det som måste göras...

15:e december - julklappar

Fönstret i lekrummet är ett mycket trevligt ställe att vila sina trötta fötter tyckte den lilla Tomtenissan. 

Tänk nu är det inte många dagar kvar till jul och den vackra granen behöver prydas med mer pynt.

Mamman hade därför som avsikt att göra krisyränglar, de förra året blev ju inte bra. Men misstanken är att de i år inte heller blev bra. Så om någon har en vettig kristyrsmet, bitte bitte dela med er av den.. Nåja barnen tyckte att det var kul och det var väl huvudsaken.

Förutom det så är nu julklapparna helt klara, det mesta har i år handlats på nätet och nu är det bara några paket som ska hämtas på posten. Hurra, hurra för tekniken ibland så man slipper trängas med stirriga människor i fysiska affärer.

14:e december - ge med hjärtat

Lilla nissen Svartskägg hade skägg i hela ansiktet. Men hu vad mörkt det var i detta hus tänkte den lilla nissen. 

Kanske hade det hjälpt om han dragit upp mössan lite, den som satt så långt ner över ögonen. Eller om nissen Svartskägg ansat det långa buskiga svarta skägget.

Men nissen Svartskägg tänkte inte så långt.Trots att han hittade det ljusaste stället i sovrummet, under adventsljustaken såg han knappt om han satte handen framför sig.

Här behövs mera ljus tänkte nissen Svartskägg och tog ur sin säck upp varsin ficklampa till barnen. 

Barnen blev överlyckliga då de hittade nissen Svartskäggs gåva och mamman enormt tacksam då det innebar två barn som lekte tillsammans och inte behövde ha bråttom ur sängen. LillMucklan släppte inte taget om sin ficklampa på hela dagen utan bar den med sig mycket bestämt. För vi hade lite ärenden in till stan att ta hand om, men ficklampan skulle med förklarade LillMucklan bestämt. Så då fick den väl göra det, så länge den var avstängd. Men väl inne i stan och med möjligheten att åka rulltrappa nästan hur mycket LillMucklan ville så glömde hon av att pilla på ficklampan, inte så att hon släppte den onej, men den var inte i fokus ändå.

Men sedan när vi gick ut från gallerian så gick vi på kvinnan som samlade in julgåvor för Frälsningsarmen, kände att jag inte kunde neka att lägga en slant i hennes bössa. Brukar annars mest skänka via nätet, men just nu kändes det som att det behövdes, vet inte varför... Men så berättar kvinnan att de har hitintills fått in 50 samtal från familjer som behöver extra stöd i jul, julklappar till barnen och mat på bordet. Då kändes det ordentligt i magen, att inte kunna ha mat på bordet i jul, då befinner vi oss i Sverige 2011. Den där fattigdomen som kanske finns så nära men som ingen pratar om, inte så högt iallafall för i Sverige så ska vi ju ha tillgång till så mycket och i jämförelse med andra länder så kanske vi är rika ja - men det finns klyftor.

Mina barn fick idag varsin ficklampa för cirka 50kr styck, för den summan skulle man kunna köpa 120 doser poliovaccin eller en spis eller ge andra barn en möjlighet att få en julklapp överhuvudtaget.
Sedan finns ju BRIS för de barn där julen kanske inte är glittrande ögon, förhoppningsfull förväntan och gemenskap. 

Förutom detta alla som forskar för att våra hjärtisar ska få en bättre framtid, Hjärt- och lungfonden och Hjärtebarnsfonden.

I praktiken finns det hur många olika fonder, föreningar och organisationer som helst som antagligen skulle behöva en liten julgåva för alla dem som är beroende av dem. Det gäller väl bara att hitta någon som man brinner lite extra för och inse att man inte kan ha dåligt samvete för allt man inte ger, utan känna att man har gett iallafall lite med hjärtat. Det är så många barn som kommer att få ett överflöd i jul, av saker, kärlek och närhet, men det finns antagligen lika många som inte får allt detta.

Så ge med hjärtat, en krona, en femma, en fin leksak som ingen av barnen leker med i nytt papper, eller kanske mer pengar om det finns i budgeten. Men jag tror att en stor del av julens budskap är omtanken om dem som inget har och att dela det lilla eller stora vi har dem med dem. För det känns gott i magen efteråt, ganska olikt mot när man moffat i sig en eller två chokladkartonger, eller sett barnen öppna julklapp på julklapp och ändå vilja ha mer.

13:e december - lucia med förhinder

Liten Lucia smyger ut i mörkret och ställer sig så tydligt alla ser på vardagsrumsbordet. På sin lilla lapp märkt med nummer tretton ritar hon en liten gran och skriver att idag är det nog dags att ta fram och pynta granen.

Lucia är en av årets längsta dagar, något vi fick känna på för fyra år sedan då Prinsessan gjorde sin andra operation. I år skulle vi dock fokusera på något vanligt och normalt, något som alla andra familjer gör, de flesta iallafall. Prinsessan skulle få vara med om sitt första luciafirande. Med en liten sånglärka i vagnen begav vi oss alltså iväg i morgonmörkret.

Samma tid som vi då för fyra år sedan började packa iordning och bege oss mot hissen upp till operation så var vi på dagis. Inte en själ där, det var tomt på dagis. Ridå... Slängde ner barnen i vagnen igen och begav oss mot kyrkan istället där de skulle fira, tänkte att de kanske gått lite tidigt.

7:30, den tid då vi den där morgonen för fyra år sedan stod i hissen på väg upp till ovissheten, så sladdade mamman in med vagnen utanför kyrkan. Bara för att höra små klara barnröster som redan är igång med att sjunga den andra sången. Prinsessan vägrade att gå in när hon såg hur många människor som trängdes därinne och då brast mamman i gråt. För orättvisan att vi antagligen inte fått samma information som de andra föräldrarna och för Prinsessan uppenbara besvikelse, för det faktum att Prinsessan inte klarar att gå in i ett rum med för många människor. Kanske allra mest för just den biten att vi denna dag skulle göra något normalt men som nu togs ifrån oss.

Vi beslöt att gå och se storasysters luciatåg istället, klämde oss in en liten kortis för längre än så klarade inte en liten orolig Prinsessa. Gick hem och hoppade upp i soffan och försedda med varsin lussebulle så tittade barnen på luciatåget på SVT play, om och om igen ville Prinsessan se dem sjunga."Åh såååå vackert"

Men sedan kom Prinsessan ihåg vad som stått i det lilla kort som lucian kommit med på morgonen, granen skulle ju fram. Hjälp vilken fart det blev på henne, tog tag i min hand och försökte ömsom dra och ömsom fösa mig uppför trappen. Fort nu på en gång, helst igår om det hade gått. Vår vackra plastgran i grön metallic glitter, ni vet en sådan där gran som man egentligen inte behöver något extra glitter på... tja om man inte är Prinsessan då vill säga.

Lika kul varenda gång att se hur granen punktdekoreras, allt kul på ett ställe och stackars katten höll på att gå upp i spiraler när han skulle vara med och hjälpa till. En leksak bara för honom, Prinsessan var så arg på honom och LillMucklan vrålade. Men efter att har sprutat vatten på katten ett par gånger insåg han att låta bli granen och lade sig surt i soffan och blängde på barnen.

Efter 30 minuter hade faktiskt LillMucklan ledsnat på att dekorera granen och fnulade vidare för att klippa sönder fler av mammas räkningar. Visserligen ett lovvärt initiativ om det nu hade inneburit att man då slapp betala dem.

Prinsessan däremot flyttade runt på kulor, smällkarameller, backade tillbaka, hmm:ade, kliade sig lite i huvudet, flyttade några varv till på saker, inspekterade, snurrade lite på granen och började om. I två timmar höll hon på, ända tills Stora kom hem. Då placerade sig Prinsessan på puffen och lät lilla diktatorfingret ta vid istället, för att dirigera Stora till att hänga där Prinsessan ville att saker skulle hänga. Till slut var nog granen till belåtenhet för då kom Prinsessan och kröp upp i min famn och sedan skulle jag beundrande titta på granen med henne.

12:e december - baka liten kaka

Då var renstrejken är över hos Tomtefar, renarna behövde bara få lite extra mums att smaska på och ett löfte om lite extra hjälp såhär i juletider. Den här lilla renen tyckte att det var dags för barnen att pyssla lite och bli lite kreativa under dagen.

Men först skulle vi iväg och bada, badet som Prinsessan i normala fall ser framemot och glatt hoppeliskuttar ut till bilen. Något gick väldigt snett någonstans på vägen mellan att Prinsessan gick upp, satte på sig baddräkten och tills att vi kom utanför dörren. Hela bilresan till badet så gnällde Prinsessan, jag vill inte bada, jag vill bara hem. Nästan så det gick hål i öronen av allt gnäll. Tänkte väl att hon kommer nog att tina upp så småningom, om inte så när vi kommer i vattnet.

Ha så fel man kan ibland, från att i vanliga fall fara runt som ett jehu, vilja "simma" själv, hoppa från kanten och trivas som fisken i vattnet. Men nu var det istället en liten klängig och ynklig tjej, som ylade att hon skulle drunkna om hon inte fick hålla i mig. Vi har ju sett detta förut att i badet så blir det så tydligt vilket humör eller snarare sinnestillstånd Prinsessan är i, så var väl mest en bekräftelse på att allt inte är bra.

Bilresan hem var lika jobbig som resan till badet, så insåg att det enda som fanns att göra var att starta om dagen. Gå upp i sängen och lägga sig att mysa en stund innan vi försökte oss på att göra något annat. Petade i Prinsessan lite mat, men humöret dippade fort igen, så upp i sängen och försöka starta om dagen för andra gången. Sedan blev det bråttom för Prinsessan behövde sitta på toaletten och LillMucklan gjorde henne sällskap. Prinsessan med iPaden på toa och LillMucklan på pottan bredvid med min iPhone. Där blev de sittandes en stund så passade på att storstäda köket.

Men sen var Prinsessan på för nu skulle här göras trolldeg, insåg dessvärre att jag inte hade tillräckligt med salt hemma så blev bara en deg som barnen fick dela på. Prinsessan ville ha rosa och LillMucklan grönt och sedan degade de och degade och degade lite till. Mäkta imponerad av Prinsessans degande för så mycket tålamod brukar inte finnas i den lilla kroppen. Vi passade därför på att sätta en lussebullsdeg, så att vi inte skulle ha förargat någon av alla de figurer som kommer på besök.

Sedan var Prinsessan ganska så trött så hon snurrade in i vardagsrummet för att spela lite på playstation, passade på att städa köket för andra gången och börja göra iordning middagen. Gick in och pratade lite med Prinsessan, hon smög sig upp i knäet och myste lite. Frågade henne om det nu var en så dålig dag, något hon vrålat under morgonen att hon skulle minsann ha en riktigt dålig dag.
"Neh mamma nu är det en bra dag då jag får vara nära dig". Lilla skruttan, separationsångest och förändringar som strular kanske?

Barnen dekorerade lussekatter för fulla muggar sedan, ju fler russin desto bättre är deras motto. När Prinsessan sedan gick och lade sig så fick Prinsessorna till och med vara på hennes mage. För de kvällar då hon fortfarande är arg och tvär så ska Prinsessorna, Pippi eller den figur det nu gäller vara på ryggen. Var ju skönt att vi lyckades vända dagen, men det krävdes två omstarter för att nå dit, något som dessvärre inte alltid ryms i vardagen.

11:e december - julmarknad

FilurTomten på besök, gömde sig minsann inte där de andra tomtarna, renarna och alla de andra figurerna dykt upp. De andra besöken har varit välartade och hållt sig till nedervåningen, men den här gynnaren tog sig upp för trappen.

Prinsessan letade och letade, det brukar ta max fem minuter så är figuren upphittad av en triumferande Prinsessa. Men FilurTomten stod på ovanvåningen och log lite hemlighetsfullt. 

Det krävdes en liten ledtråd från pappa,"Inte på nedervåningen", för att Prinsessan tjoandes skulle springa upp på ovanvåningen. Inom fem minuter var den besvikna filurTomten upphittad.

FilurTomten tyckte att det var dags att baka mer lussekatter, antagligen hade han hört talas om Prinsessans lite instabila humör och en deg brukar alltid kunna lugna henne. Men nu är det ju så att Prinsessan bor hos en mamma och pappa som ibland får för sig att vara lite spontana.

På söndagar är det nämligen julmarknad i Wadköping, med pyssel hos Tomtemor och möjlighet att prata med Tomtefar. Träffa Tomten var Prinsessan verkligen på, LillMucklan tyckte inte alls att det lät som en bra idé, men hon hängde på för kanske skulle man kunna få sig något gott att äta. Det brukar ju sluta så när mamman och pappan far iväg spontant.

Men innan familjen sprang på Tomten så kom där en stor katt och en Nisse gåendes och jag trodde att ögonen skulle trilla ur skallen på LillMucklan. Prinsessan frös till is, men mycket fascinerad över att katten pratade. LillMucklan däremot gjorde sitt bästa för att bli osynlig, dessvärre lyckades hon inte med det och efter att ha knuffat sig upp i mammans famn för att inse att hon då kom närmre katten och Nissen så tog hon sig över i pappans famn.

Det var ju bara det sedan att det inte var det enda mötet med katten och Nissen, stackars LillMucklan, vet inte hur mycket av julmarknaden hon såg egentligen. Till slut hittade vi bort till Tomten, LillMucklan pep att dit tänkte hon inte gå och när Prinsessan insåg att vi måste gå in för att träffa Tomten så bangade hon också. Jahapp tänkte mamman kanske lite pyssel hos Tomtemor då, men neh för när vi kom dit mötte Tomtemor oss så vänligt i dörren och skulle prata med Prinsessan, så blev inget av det heller.

En stunds flängande i handikapparken lyckades få igång tjejerna igen iallafall, ända tills LillMucklan drattade på ändan och dunkade i kinden. Då var det inte roligt längre och då ville hon bara hem.

Två små trötta tjejer satt sedan i soffan och segade på eftermiddagen - såhär blev inga lussebullar bakade, får se om figuren imorgon har en åsikt om detta.

10:e december - prinsessor

Fortfarande strejkvarning på Tomtefars renar så idag fick den trogna gamla Bocken rycka ut. Då han var mycket nöjd med barnens pyntande av det blåa huset bestämde han sig för en belöning.

Varsin prinsesskjol till barnen, i skiraste tyll och glittrigaste paljetter - hur tjusigt som helst. Är man sedan Prinsessa finns inte så mycket annat att äta än prinsessmat. Därför kokades årets första risgrynsgröt till barnen.

I ärlighetens namn hade vi nog mer storslagna planer för dagen. Men efter flera sammanbrott och utbrott från Prinsessans sida så var det bara att inse att det bara var att skrota dem. 

Så om någon förväntar sig julkort från oss, kan ni lika gärna glömma det på en gång. För Prinsessan vägrade medverka. Många otäcka taggar har det varit utåt och det är väl knappt att hon har orkat med sig själv, dessvärre. Skittrist när det blir så för det går ju ut över hela familjen när hennes humör drar iväg. 

Det har varit en enormt tuff vecka för Prinsessan, givetvis och det har märkts i hur stresig hon är i kroppen. Myrorna bara flödar över och det har resulterat i en Prinsessa som spattar runt, hoppar, står och vinglar på kanten och alla de där sakerna man absolut inte vill se henne göra. Visserligen var Prinsessan en klätterapa innan men nu har hon förvandlats till en vildhjärna. Trodde att det skulle lugna ner sig efter ett par dagar efter tandolyckan men det har istället ökat åt fel håll. Räcker med en försvunnen tand, för en bra tid framöver tycker jag och pappan, men Prinsessan utmanar ödet konstant.

Säger vi något åt henne bara flinar hon åt oss och visar det stora gapet där tanden borde ha suttit och påminner oss igen om vad som kan hända när hon inte lyssnar. Snälla Tomtefar ge mig styrka eller ge mig ett snällt barn i julklapp.

9:e december - TGIF

Ibland när det är alldeles för hektiskt hemma hos Tomtefar, då får renarna rycka in och hjälpa till. 

Men nu är renarna lite trötta och slitna och hotar att gå ut i strejk om de inte får ett par lediga dagar. 

Tomtefar ringde därför upp sina vikarieÄlgar och frågade om de kunde hjälpa till och leverera brev till barnen. Älgen Oskar kände sig hugad och tog på sig uppdraget, dessutom hörde han att gårdagens budskap inte gått fram riktigt.

"Fram med mera jul!!" skrevs därför i hans kort och han såg till att lägga sig på familjens playstation - så att ingen skulle missa honom och hans budskap. Mera tomtar åt Tomtefar nu..

Familjen insåg allvaret, bäst att häva fram så mycket tomtar, snögubbar och annat som det bara går. Tänk sedan vad tokigt att det enda rummet där det fick plats med mera pynt, iallafall om man får tro Prinsessan är i lekrummet. Väldigt konstigt. I en timme har Prinsessan nu arrangerat tomtarna och figurerna, om och om igen i fönstret. LillMucklan har hittat en stor bock som hon hoppar runt med i huset. Nu hoppas vi att den som kommer med morgondagens lapp tycker att vi har gjort ett bra jobb.

Förhoppningen är att ett gott arbete kanske kan belönas med lite mera snö. För idag har det regnat och slaskat, men barnen hann dock åka pulka en liten stund på förmiddagen. Men de hälsar Tomten, Moder Natur eller annan ansvarig att lite mer snö skulle underlätta för barnen och föräldrarna så att inte pulkorna går sönder.

8:e december - häcken full

Huset skulle behöva pimpas eller julas till lite. En gång hade det blåa huset goda potential att bli julens högborg, men tiden går och det har inte kommit fram fler tomtar eller prydnader på länge.

Det var nog Tomtenissans budskap när hon bad barnen jula till det lite.

Problemet var väl bara att tiden inte räckte till. Så istället valde mamman att tolka budskapet till att gälla att det ännu inte luktar riktigt bra med jul hemma.

Det blev så en snabb sväng i allt det andra till blomsteraffären för att köpa hyacinter till barnen. Blå till stora, vit till Prinsessan och rosa till LillMucklan. Pimpa huset får nog vänta till en dag då vi faktiskt är hemma och kan göra det.

7:30 hos tandläkaren innebar uppstigning senast 6:30, det var väl bara det att för första gången på länge så sov båda barnen den tiden. Prinsessan tänkte inte vakna alls, hon bara morrade på mig och förklarade att hon inte tänkte kliva ur sängen alls. Efter mycket möda, stort besvär och en ansenlig mängd minuter senare så satt vi iallafall i bilen på väg in mot staden i morgonmörkret. 

Tacksam är jag för att Prinsessan gått två gånger om året hos tandläkaren sedan hon fyllde ett, för nu när hon verkligen behövde tandläkaren var det inget konstigt att vara där. Eller hon är ju inte direkt glad åt det, men hon småpratade med tandläkaren och var riktigt social - något jag inte är van att se henne vara när vi är i de situationerna. Fast sedan ville hon inte gärna sitta i stolen själv, så när tandläkaren tittade henne i munnen satt hon hos mig. Men när det blev dags för idolfoton av munnen, eller som tandläkaren sa - nu ska vi gå på cirkus och balansera kameran på näsan, då satt Prinsessan  helt ensam i stolen.

Tandläkaren var inte alls glad över det bemötande vi hade fått av jouren i helgen. För med en mekanisk klaff och waran så ska Prinsessan alltid kontrolleras på en gång. Orkar inte gå in på hur besviken jag är på sjukvård och tandvård just nu igen. Med oss hem fick vi även en antibakteriell kräm att kleta på runt Prinsessans tänder för att förhindra infektion. Kanske vi hade behövt i lördags eller söndags, ja just det, det var ju då vi inte fick komma in - det behövdes ju inte -morr- Ny tid i januari för att följa upp vad som händer med tanden som försvann. Fortsätter hon blöda ska vi även söka igen...

Efter tandläkaren stressade vi upp på stan för att få i småfolket lite frukost, varsin ostfralla och juice. Sedan skulle Prinsessan nämligen träffa resten av sina små dagiskompisar och gå på teater. Något Prinsessan var enormt på, teater är jättekul - hon var jättepå ända tills hon såg hur mycket barn som strömmade in på Konserthuset. Jag kände hur Prinsessan liksom började stelna till och sedan började det repetitiva, gnället och ångesten. Dagiskompisarna kom och jag trodde att hon kanske skulle piggna till och bli lite glad. Istället slängde sig Prinsessan om halsen på mig och höll sig krampaktigt kvar för glatta livet. 

Nåja vi följer väl med in då och ser om hon släpper därinne när hon ser att kompisarna klär av sig, ville heller inte släppa Prinsessan ute på trottoaren då jag såg hur jäktade pedagogerna var då det var barn överallt och ingenstans. Men någonstans borde jag ha lärt mig, men ibland är man ju dummare än tåget - så enkelt är det. För väl inne var det ett öronbedövande ljud, så mycket barn på ett och samma ställe och Prinsessan körde in sin lilla näsa långt ner i min halsduk. Kände hur hon försökte stänga allt ute, men att det bara sköljde över henne ändå. Försöker sätta ner Prinsessan på golvet men hon klöser, skriker och försöker klättra sig upp. Prinsessans favoritpedagog försöker ta över, men Prinsessan ställer sig som en sprättbåge i famnen på pedagogen och ångestmorrar. 

Inser att detta inte kommer att ordna sig alls och för de andra barnens skull är det bättre att jag tar med mig Prinsessan därifrån. Eller tja för Prinsessans del också givetvis för detta var mer än hon mäktade med, kanske hon hade tinat upp om hon haft någon som kunnat ha fullt fokus på henne. Men detta var inte rätt situation och jag funderar jag på hur luciafirandet nästa vecka ska gå, nåja en dag i taget och då är ju jag och LillMucklan med i kulisserna.

Det stora problemet nu är att jag står med två barn, ett barn som i panik klamrar sig fast om halsen på mig och en annan liten i handen. Inget ovanligt och kanske inget att stressa upp sig för om det nu inte vore för att klockan var 9:15 och 9:45 skulle jag vara på en intervju i andra änden av stan. Skitbra, verkligen skitbra. Försöker ringa barnens morfar, inget svar - så då är det bara pappan som gäller. Tack å lov så svarar han och kan ta barnen en liten sväng. Skynda, skynda barnen, pressa in dem i bilen, Prinsessan verkligen inte glad över behandlingen, men inte mycket att göra.

Dumpa barnen och sedan iväg till intervjun. Tror att den gick någorlunda bra, men det var svårt att fokusera efter morgonen - men samtidigt kunde jag ju ärligt svara att jag och vi är väldigt flexibla iallafall och att vi hanterar varje ny uppkommen situation för vad den är.

Skynda, skynda åka och hämta barnen. Iväg och köpa lite hyacinter, få i barnen lite mat och sedan iväg till morfar. Försöka få barnen att kissa innan jag åker tillbaka in till stan för ett informationsmöte om en kurs. Stressa, stressa, åka till morfar, ta en macka i flykten. Försöka få barnen att kissa igen, stoppa in barnen för att åka hem igen. För nu är klockan redan kvart i fem och det är två små trötta barn jag har i bilen. Inser att även om jag kanske har något som vi snabbt kan laga middag på så är det inte läge, så blir en sväng förbi pizzerian. Två kebaber rikare och mycket pengar fattigare så slirar vi så småningom in på parkeringen utanför det blåa huset. Prinsessan, som förklarat i bilen att hon är så trött att hon inte kommer orka äta mat utan jag får mata henne, inhalerar sin kebabtallrik oväntat snabbt. För LillMucklan går det lite långsammare, men maten går i.

Sedan börjar den vilda jakten på Prinsessan för att få i henne sin medicin, vilket hon tydligen inte tänker göra utan en brottningsmatch och kurragömmalek först. Lika illa är det att få henne i pyjamas, kissa, borsta tänder och krämen vi fick av tandläkaren till tänderna är inte uppskattad. Mitt i allt detta så ska pappan iväg på styrelsemöte...

Det är ju en väldig tur att inte allt ska hända på en gång, så att man kan arbeta på detta med mindfulness och en sak i taget. Nu hoppas jag och ber på mina bara knän att vi alla får sova inatt, för det behövs, för stor som liten.

7:e december - vitt

Internet Nissan kom på besök, satte sig vid datorn och funderade vad man åt de små barnen kunde hitta på. Hon sökte, hon googlade och till slut hittade hon det som hon trodde barnen skulle gilla allra bäst.

Dags att gå på bio - Pettson och Findus Tomtemaskinen. Barnen jublade och blev glada, givetvis, bio, mys och popcorn är inget man tackar nej till.

Men först skulle allt det vanliga göras, Prinsessan till dagis och lucia genrep. LillMucklan skulle iväg till tandläkaren för 3-års kontroll. Något LillMucklan med stora uppspärrade ögon visade vad hon tyckte om. Nå med lite hjälp öppnade hon så småningom munnen och fick med beröm godkänt för 20 små vita tänder. En fin reflex valde hon i presentlådan och sedan stolt som en tupp.

Mindre roligt blev det då mamman frågade tandläkaren om vad de tyckte om storasysters mun, alltså en intryckt tand. Svaret blev väl att det alltid, alltid, alltid ska kollas upp och om tanden sitter fel så ska den ryckas. Hem och ringa Prinsessans tandläkare och jo de höll med så de tyckte i princip vi skulle kommit in på eftermiddagen, tror inte det blivit så populärt om vi bytt bio mot tandläkaren. Så en akuttid till imorrn vid 7:30, kul värre att ta sig upp i ottan för något som skulle kollats snarast möjligast i början av veckan. Behöver jag säga att jag är irriterad å trött på att alltid, alltid behöva ha koll på situationen och stå på mig. Konstigt om man blir bitch då..

Men störst av allt idag, var två små barn som satt med näsorna tryckta mot fönstret, för ute var det vitt när de vaknade. Prinsessan förklarade snabbt att vi nog måste klippa fler snöflingor för tänk mamma om det då blir mer snö. Det kom sedan mer snö under dagen, stora härliga vita, fluffiga snöflingor, mycket som dessvärre smälte undan sedan. Men ett vitt täcke på marken och Prinsessan hoppas nu kunna få åka pulka till dagis imorrn. Nja nu har vi ju annat för oss och tror inte att det skulle räcka om det inte sker något massivt under natten. Men vintern är iallafall på väg och LillMucklan var alldeles lyrisk efter biobesöket, hon skulle minsann skotta uppfarten åt pappan. Vi andra gick in men ute stannade LillMucklan, så till middagen fick vi in en liten rödnäst och äppelkindad liten trött tjej.

6:e december - kläder

Liten Tomtenissa tittar in från sitt kalla skjul,

tänk i detta hus måste det väl ändå lukta lite jul. 

Sniffar, luktar, här har man visst bakat pepparkaka,

och liten Tomtenissa låter sig väl smaka.

Tittar sig sen omkring för att hitta lämpligt krypin, 

där hon över natten kan vila luvan sin.

Smyger så till toaletten, där är varmt och skönt,

hon lutar huvudet trött mot något grönt.

Men oj vad det luktar här, liten näsan rynkas snart,

till barnen en liten lapp skrivs med farlig fart.

För huset behöver lukta jul och gott,

så kommer nog Tomten som ett skott.

Mamman tänkte och tänkte, vad kunde man i huset finna som skulle Tomtenissans gillande vinna. Några apelsiner, kryddnejlika och röda band, hon satte snart i barnens hand.

Snart spreds en doft av jul i det blåa huset som dock kan kompletteras den dag då barnen får plantera sina små hyacinter.Hyacinter är verkligen väntan på tomten och jul för mig.

Men annars funderar jag åter på det här dilemmat att faktiskt komma i tid när man har två stycken huliganer i släptåg. Prinsessan tycker inte om att klä på sig alls för tillfället, för det blir knöligt, hur man än beter sig så blir det skrynklor och rynkor. Så när det är dags att gå ut och klä på sig lägger sig Prinsessan som en sjöstjärna på golvet och bara gråter, att hjälpa till nej det vore otänkbart. 

Först när mamman höjt rösten och förklarat att nu blir hon irriterad kan Prinsessan möjligtivs, kanske, eventuellt sätta på sig fleecetröjan iallafall. Efter mycket skrik och bråk och mamman dragit upp dragkedjan så börjar samma process om med sockorna. "Du kan väl iallafall dra på dig dem så viker jag ner byxorna sedan". Så upprepas samma process som nyss, Prinsessan lägger sig ned på golvet och simulerar sjöstjärna, skriker, bråkar och kan inte. Kicka till LillMucklan när hon går förbi det kan man dock alltid göra, eller riva ner hennes kläder, eller gömma dem så LillMucklan blir arg. Jag gissar att en sjöstjärnas fullständiga potential inte har upptäckts ännu...

Sedan kommer dock dilemmat, för man vill inte ha Prinsessan färdigklädd först för då ställer hon sig och leker med dörren, de dar hon står på benen det vill säga. Öppna, Stänga, Öppna, Stänga, dunka upp dörren, dra ned handtaget bara lite så det gnisslar och klickar. Dunka lite mer i dörren. En lek som inte slutar fråns mamma irriterat ryter i för minst femtielfte gången. Men då går vi vidare till lampknappen, Släcka, Tända, Släcka, Tända, dra med hela handen över lampknappen för att se vad som händer.

Så när Prinsessan fått på sig fleecetröja och strumpor, kanske även fuskolle och vantar så är det lämpligt att börja få LillMucklan att klä på sig. Det är bara det att LillMucklan är inne i en period där hon ingenting alls vill, att gå och lämna Prinsessan på dagis vill hon verkligen inte. Hon kan vara hemma själv, så det så, i ärlighetens namn skulle hon säkert klara det också. Men att lämna en 3-åring ensam hemma i 30 minuter. Neh det gör man ju inte, så LillMucklan får helt enkelt bara finna sig i att följa med. Under tyst protest låter hon sig bli påklädd, till hälften, för LillMucklan kan minsann själv, även om det då går i snigelfart. Men VE DEN som försöker stressa lilla Skalman.

Därför vänds alltså återigen uppmärksamheten mot Prinsessan, men när man halvvägs hällt i Prinsessan i overallen hör man LillMucklan fnissande hasa iväg. "Kom å ta mig om du kan..." Pust å stön, å nu har ju givetvis Prinsessan fått på sig overallen och dörren öppnas och stängs och hon har fått till koordinationen så den andra handen arbetar med lampknappen. Fångar in LillMucklan, förklarar att vi kan leka sen men nu måste vi gå... Dunk, LillMucklan puttas omkull av Prinsessan då hon försöker gå till dörren. LillMucklan måste kramas hon tycker att livet är väldigt ledsamt och orättvist nu.

Tänk om man kunde låta bli lite kläder på Prinsessan så skulle vi kanske eliminera en del moment. Men neh då fryser Prinsessan och hon har en stark åsikt om vilka kläder som ska komma på kroppen och i vilken ordning. Problemet är ju bara att hon inte vill medverka till att kläderna kommer på kroppen. Det var tisdagsmorgonen och tänk imorgon och på torsdag får vi ha lika kul som idag... och mamman som verkligen, verkligen avskyr att stressa någonstans.

5:e december - napplöst

En stackars trött och hungrig ren klampade sent på natten in i det blåa huset. Köket borde vara det bästa stället tänkte han för att hitta sig en bit mat. Men hur han än letade, under kopp och fat så hittade han inget gott att äta. Ynklig och förvirrad av hunger, för tomtens renar äter bara pepparkakor, satte han sig så att darrigt skriva ett kort, inte ens dagens datum fick han till rätt. Men budskapet om att här behövs pepparkakor det snappade barnen upp.

En annan stackars liten varelse i det blåa huset det är Prinsessan, för med tanden upptryckt så kan hon inte längre snutta på sin älskade napp. Det monster som jag fann i sängen igår, hade nog platsat bättre i en zombiefilm, av den blodiga sorten. Hela nedre delen av ansiktet täckt av halvstelnat blod och koagel och handen hon sträcker upp mot mig med ser ut att vara en stor blodklump, ända tills jag identifierar mittpartiet som hennes napp. Nappar är alltså numer förbjudna, visst skulle hon behöva sluta med napp snart ändå - men hade varit skönt om det varit på egen initiativ som med vällingen och inte när hon behövde den som allra bäst.

Sedan kunde inte Prinsessan somna om, skakig och ledsen och det var ju faktiskt blod överallt. Så givetvis väcker hon LillMucklan, tjejen som förklarar att i och med att hon pruttade är hon nu vaken. Tack för den informationen liksom. Runt 12-snåret sov båda barnen sött igen, men då var mamman ganska mycket uppe i varv och pappan hade fått flytta ner på soffan.

Idag hade PK:et faktiskt sjunkit till 3,2 helt acceptabelt, men ändå blödde Prinsessan friskt då hon bet i en banan, vilket gjorde henne enormt skärrad. Suck säger jag bara, suck, suck, suck...

Nattningen gick relativt enkelt, det var ju bara det att då Prinsessan någon timme senare vaknade till lite och halvslumrandes letade efter sin napp så fanns den inte där. Så nu sitter litet troll i soffan med skinksmörgås i knäet, lär bli ännu en lång natt gissar jag... För nappberoende har Prinsessan varit länge så är inte bara att go cold turkey hur som helst, dessvärre.

4:e december - snöflingor

En ensam trött liten filur hade vandrat mången dag och mången natt, när han slutligen kom fram till det blåa huset. Ingen snö, inte minstaste snöflinga kunde han hitta där, utan det var hällande regn. Burr sa filuren bäst att jag smyger mig in under tak och ser till att bli varm igen. Dockskåpet i vardagsrummet såg ut som en bra plats för filuren att vila sina trötta ben på och han kröp ihop nära mockasinen som låg i rummet. Men innan han somnade till ordentligt så skrev han ett litet kort till barnen - det behövs snö. För om barnen i huset skapar lite snöflingor så kanske moder Natur blir inspirerad att överträffa.

Men innan barnen kunde klippa snöflingor så väntade en tur till akuten, för tydligen var det akuten läkaren menade igår då han pratade om jouren. Hade hoppats slippa åka in, för det var ju inte akut, akut men någon behövde ju se över munnen. Blev lite stressad först då de inte lyckades poxa Prinsessan ordentligt, hon har inte legat under 95% sedan första operationen, men nu var det knappt man fick upp poxen i 95. Inget jag direkt oroar mig för, tror inte de hade saker som fungerade för små kalla blå fingrar och clipset på örat satt sådär.

Efter tre timmar var vi iallafall frisläppta och man hade efter konsultation med käkkirurg och andra läkare kommit fram till att mer antibiotika inte skulle behövas. Man tackar för det, har ingen som helst lust att peta i Prinsessan mer medicin än vad som behövs. En liten sammanbiten blek tjej var det som satt och lät doktorn undersöka henne, halvt utzoomad men kunde ändå emellanåt svara på tilltal när läkaren pratade med henne. Men inte mycket rörelse var det på henne, trots titt i öronen, lyssna på hjärta och lungor och noggrann kontroll av munnen.

Dock tror jag Prinsessan blev riktigt skrämd igår och hade något liknande en nära döden upplevelse - något man tror skulle göra att Prinsessan kanske tog det lugnare och försiktigare. Men Prinsessan är inte som alla andra, för henne verkar det innebära att hon ska leva livet nu i 190 knyck. Hoppa från höga höjder, studsa som en studsboll i sängen, springa i vansinnig fart fram och tillbaka på övervåningen. Helst i så halkiga strumpor som möjligt. Sitta still på bussen gick inte heller utan hon klättrade fram och tillbaka som en liten apa, klängde upp å ned, slirade ner från sätet och till sist fick jag ryta i ordentligt. Detta är inte en utveckling jag stödjer alls, nej tack säger jag, iallafall så länge som pk:et är så högt som det är just nu. Då vill jag helst ha en liten soffpotatis så jag slipper slå in henne i bubbelplast på morgonen, för det är inget jag tror att Prinsessan skulle uppskatta.

3:e december - liten tand

Liten Tomtenissa smyger sig in i huset, snubblar över ett par slängda skor i hallen. Tumlar vidare och fastnar i en bortslängd mössa. Rufsig och tufsig stryker sig liten Tomtenissa över klänningen för att släta till den.

Håret står fortfarande på ända och liten Tomtenissa letar febrilt efter en borste för att åter bli presentabel igen. Hon klättrar så upp på det lilla bordet under trappen och sätter sig att borsta håret. 

När hon så sitter där passar hon på att skriva ett litet kort till barnen som i huset bor. Ett litet kort som märks med siffran tre. I  kortet skriver hon med stora bokstäver - GÅ PÅ JULMARKNAD. För det tycker liten Tomtenissa hör julen till.

Så på morgonen packar familjen in sig i bilen och far iväg för att på julmarknad gå. Prinsessan på g, hon vill se tomten, LillMucklan tycker inte om tomten men julmarknad låter spännande så hon är snabb in i bilen. 

Väl på plats så kommer tomten vandrande och LillMucklan försvinner snabbt bakom mina ben och förvandlas till en stenstaty, Prinsessan blir bara oändligt tyst och tittar fascinerat efter tomten. Men när tomten kommer på nästa vända då har LillMucklan fått nog så då vill hon bli upplyft. När vi sedan ska in i en byggnad och titta på mer saker då är det Prinsessans tur att förvandlas till stenstaty och hon vägrar gå in, som vanligt då det gäller henne. Om och om igen upprepar hon jag vill inte gå in, jag vill inte gå in. Lyfter upp henne på höften för att iallafall ta en snabbrepa så hon får se julgranen därinne och titta på alla saker. Snabbt igenom och på slutet väntar en fiskdamm, Prinsessan fiskar och får napp, mycket nöjd - så är det då LillMucklans tur men då kommer den där förpepprade tomten igen så vi får hjälpas åt att fiska.

Med några nybakta bröd, varsin liten tomte till tjejerna och en godispåse till pappan så får vi sedan hem. Barnen trots allt nöjda med utflykten. Nu ser vi framför oss en lugn mysig eftermiddag i soffan.

Det är väl bara det att det varit lite mycket intryck för Prinsessan så myrorna i rumpan killrar alldeles förfärligt mycket under lunchen. Och ett tu tre så ligger hon på golvet och har på väg ned lyckats slå i munnen i bordet och en tand har tryckts upp, bara ett litet vitt risgryn som syns. Det blöder även ymnigt i munnen på Prinsessan...

Det är nu problemen uppstår, något som vi har varit oroliga för länge. För vi vet faktiskt inte hur vi ska bete oss i dessa situationer. I 3,5 års tid har vi bett om att få ett papper med var vi ska vända oss i vilka situationer, men givetvis har det inte fungerat. Maktlöshet och irritation...

Pappan ringer 1177 medans jag tar PK-prov på Prinsessan. 1177 hänvisar vidare till tandläkaren, tandläkaren vill inte ta emot de kan ändå inget göra. Först om tanden grånar kan de dra bort den. Jag blir frustrerad för inget att ni kan väl komma in nästa vecka så vi får se att tandanlagen under är OK. Ett skyhögt INR på Prinsessan på 4,9 inte bra alls, något som med största sannolikhet indikerar att hon har en infektion i kroppen - f@n också. Då någonstans plingar det i bakhuvudet - e n d o k a r d i t - skit också. Vill att pappan ska ringa upp tandläkaren igen, vilket han inte vill så jag får ringa. En mycket otrevlig kvinna på andra sidan förklarar att hon redan pratat med pappan och de inget kan göra, jag ifrågasätter detta med endokarditprofylax - varpå hon snäser att det inte är deras bord.

Så jag ringer 1177 igen, som förklarar att det är tandläkaren som ska ta emot detta inte sjukvården GAAAAH. Nu blir jag ganska så irriterad och ryter i att vem ska då ta hand om flickan. Poängterar återigen frågan om hon behöver endokarditprofylax och att PK är riktigt högt. Plötsligt blev det ett annat liv på kvinnan på 1177, som visserligen var mycket vänlig från början. Det enda jag kan säga år er är att åka in när det gäller så allvarliga saker, jo men vi vill inte åka in om vi inte behöver. Att sitta på akuten är för övrigt inte bra för henne. Kvinnan förstår och förklarar att hon gör ett undantag och ringer upp jourhavande barnläkare. Han återkommer ganska snabbt, enda problemet är att han inte pratar så bra svenska så det blir svårt att göra sig förstådd. Men han anser att Prinsessan behöver antibiotika, men han ska för säkerhets skull ringa Prinsessans hjärtläkare.

Läkaren får inte tag på Prinsessans läkare så han skriver ut antibiotika och jag sätter mig på bussen för att ta mig till apoteket. Ett något förvirrat recept hade lämnats in så det blir samtal från apoteket till läkaren. Under tiden får jag lite rapporter hemifrån, Prinsessan är medtagen men har lugnat ner sig och nu har tydligen även LillMucklan en ond tand, så att Prinsessan inte ska vara ensam om att ha ont i en tand. Får efter en timme ut en flaska med anitbiotika och sätter mig på bussen hem. Då ringer jourläkaren igen, han har nu pratat med hjärtläkaren och fått tillägget att om Prinsessan fortsätter vara svullen och/eller får mer feber så måste vi kontakta jouren nästa dag. Hoppsan Kerstin, så det var alltså inte något som skulle gå obemärkt förbi, det var alltså något som vården skulle uppmärksammat.

Kommer hem till en liten ledsen Prinsessa som är svullen över munnen, lite skakad är hon det syns. Inte blir det heller bättre då jag ska tvinga i henne 18ml med antibiotika, fy känner mig som en skurk. De två första sprutorna går ganska bra men sedan vill hon inte vara med längre. Jag förstår henne, försöker muta med choklad, det går sådär... LillMucklan vaknar visserligen till för hon har ju också väldigt ont i sin tand det har hon, så pappan får ge henne specialmedicin hon också. Slutligen är all medicin i Prinsessan och jag kan andas ut en liten stund iallafall.

En trött Prinsessa somnar sedan snabbt mycket nära på min arm, efter att ha gråtit floder att nu kan hon inte ha nappen i munnen längre den bara florpar ut.

Ja där fick vi för att vi tänkte vi skulle ha en lugn och avslappnad dag och är fortfarande fruktansvärt arg på sjukvården som inte kan precisera vad vi ska göra i olika lägen. Ett hmm ja waran är ju inte bra men hon ska inte behandlas annorlunda än andra barn som slår sig, eller ni får se till situationen räcker inte längre känner jag. För återigen vad hade hänt om vi inte stått på oss igår? För antibiotika är ju inget man bara delar ut på måfå och heller inget vi strävar efter att vi ska ha varenda gång - om det inte är så att Prinsessan verkligen behöver det. Kanske hade hon även om hon inte fått endokarditprofylax klarat sig, men det är inget jag har något lust att testa.

Arg, ledsen och besviken - nu väntar även en tur in till akuten för under natten har lakanen färgats röda från blod som runnit ur Prinsessans mun och hon är väldigt svullen i munnen. Skönt då vet jag vad vi har att göra idag också - om vi nu hade sysselsättningsproblem till att börja med menar jag.