TjockisTomten kände hur det kurrade i magen och han hade ju hört den kända barnvisan om mat på bordet.
"Snälla folket låtit maten rara, maten rara,
stå på bordet åt en tomteskara, tomteskara.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp."
Upp på Prinsessans stol och vidare upp på bordet, men inte hittade tjockisTomten någon mat på bordet. Möjligtvis några små brödsmulor och lite vatten kvar i ett glas. Inget gott alls för en tomte, därför satte han sig besviket ner på Prinsessans stol och funderade. Han drog sitt vita lägg, tvinnade lite tofsen på luvan och sen insåg han vad han måste göra. Barnen behövde åka till biblioteket och bli lite utbildade i vad en tomte ska bjudas på.
Sagt och gjort, efter en seg morgon efter en rörig natt så åkte mamman och barnen till biblioteket. Tydligen, eller som vanligt, så hade de prickat tiden bra så alla åkte hem och åt lunch när de kom. Barnen fick därför möjlighet att pussla, leka i dockskåpet, rita och läsa böcker i lugn och ro, mycket uppskattat av båda barnen. Efter det ännu en glad överraskning och sedan blev det lunch på Kinamuren. Något Prinsessan brukar uppskatta att få välja i deras goda buffé och idag var inget undantag. Inte mindre än 15 friterade kycklingbollar och mycket annat slank ner i hennes mage.
Det är jättekul att hon äter men nu börjar oron väga över åt ett annat håll. För helst skulle Prinsessan äta varannan timme om hon bara fick och det är inte små portioner heller, utan hon moffar i sig stora mängder mat. Inget som syns på henne alls och vågen visar att hon på tre månader bara gått upp 100g i vikt, ok hon har gått upp i vikt men den vikten kunde lika gärna berott på att hon då inte gått på toaletten. Det känns verkligen sådär, för energin tar ju vägen någon annanstans, annars hade hon gått upp i vikt och detta känns oroligt - för vi har varit med om detta förut.
Sedan finns ju funderingarna på alla ilskeutbrott för givetvis tar de mycket energi i anspråk och efter dem är Prinsessan glupande hungrig. Humöret har ju dessutom försämrats tusenfalt under hösten och börjar vi fundera lite så blev det en klar försämring när Prinsessan slutade med vällingen. För mot slutet då hon drack välling så åt hon fullvärdiga måltider och måltiderna har inte direkt blivit större sedan hon slutade med vällingen. Så tänk om det är så att Prinsessan är hungrig och blodsockerdippar? Att det är det som skapar de värsta humörsvängningarna? Men hur ska jag kunna mata Prinsessan mer än vad jag gör idag? Det är ju inte rimligt.
Ja det är som sagt kul att hon äter för egen maskin, riktigt trevligt, men frågan är om det räcker till. Blir väl ett samtal till dietisten nästa vecka och se om hon har någon ide, för egen del är detta ett tillfälle då jag bara vill krypa in under en filt och hoppas på att det löser sig av sig självt.... vilket antagligen inte lär hända så är väl till att vara vuxen och göra det som måste göras...
Sagt och gjort, efter en seg morgon efter en rörig natt så åkte mamman och barnen till biblioteket. Tydligen, eller som vanligt, så hade de prickat tiden bra så alla åkte hem och åt lunch när de kom. Barnen fick därför möjlighet att pussla, leka i dockskåpet, rita och läsa böcker i lugn och ro, mycket uppskattat av båda barnen. Efter det ännu en glad överraskning och sedan blev det lunch på Kinamuren. Något Prinsessan brukar uppskatta att få välja i deras goda buffé och idag var inget undantag. Inte mindre än 15 friterade kycklingbollar och mycket annat slank ner i hennes mage.
Det är jättekul att hon äter men nu börjar oron väga över åt ett annat håll. För helst skulle Prinsessan äta varannan timme om hon bara fick och det är inte små portioner heller, utan hon moffar i sig stora mängder mat. Inget som syns på henne alls och vågen visar att hon på tre månader bara gått upp 100g i vikt, ok hon har gått upp i vikt men den vikten kunde lika gärna berott på att hon då inte gått på toaletten. Det känns verkligen sådär, för energin tar ju vägen någon annanstans, annars hade hon gått upp i vikt och detta känns oroligt - för vi har varit med om detta förut.
Sedan finns ju funderingarna på alla ilskeutbrott för givetvis tar de mycket energi i anspråk och efter dem är Prinsessan glupande hungrig. Humöret har ju dessutom försämrats tusenfalt under hösten och börjar vi fundera lite så blev det en klar försämring när Prinsessan slutade med vällingen. För mot slutet då hon drack välling så åt hon fullvärdiga måltider och måltiderna har inte direkt blivit större sedan hon slutade med vällingen. Så tänk om det är så att Prinsessan är hungrig och blodsockerdippar? Att det är det som skapar de värsta humörsvängningarna? Men hur ska jag kunna mata Prinsessan mer än vad jag gör idag? Det är ju inte rimligt.
Ja det är som sagt kul att hon äter för egen maskin, riktigt trevligt, men frågan är om det räcker till. Blir väl ett samtal till dietisten nästa vecka och se om hon har någon ide, för egen del är detta ett tillfälle då jag bara vill krypa in under en filt och hoppas på att det löser sig av sig självt.... vilket antagligen inte lär hända så är väl till att vara vuxen och göra det som måste göras...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar