Prinsessor, barn och superhjältar

Jag retar mig något enormt på ordningen som inte kategoriserar barn som just barn utan i Superhjältar och Prinsessor, eller i andra ord pojkar och flickor. För är det inte givet att flickor är just Prinsessor och pojkar är Superhjältar? Flickor med långt böljande hår, glittriga klänningar och hela världen framför deras fötter, pojkar däremot tuffa hjältar som räddar världen.

Ok här kanske vi behöver stoppa en stund för nu kallar jag ju visserligen min dotter för Prinsessan, ett namn som hon själv valde, för snart 1½ år sedan - idag är hon ömsom Buzz Lightyear eller Blixten McQueen. Men det skulle bli alltför rörigt tror jag att byta namn i bloggen varje gång Prinsessan anser att hon är någon annan än den hon är. För övrigt så är hon idag i mina ögon Prinsessan på ärten. En liten dam med behov av hög maintenance, en Prinsessa ut i fingerspetsarna - men kanske mer vad gäller till egenskaperna än attiraljerna. 

Vi som föräldrar har även varit väldigt noga med att erbjuda Prinsessan olika leksaker, alltifrån bilar till dockor och mycket däremellan - så att Prinsessan själv kan välja vad hon vill leka med. För övrigt har vi valt bort rosa och små fnuttefnuttiga klänningar med spets och glitter som gör att barnen inte kan vara ute och leka och rasa runt, för att de oroar sig för fläckar eller att kläderna inte tillåter lek.

Men sedan något år tillbaka har Prinsessan egna idéer, tankar, önskemål och kanske framförallt krav på sin tillvaro, hur hon vill vara klädd och vad hon vill leka med. Ena dagen är det prinsessor och glitter-rosa för hela slanten och nästa dag är det bara bilar och orange som gäller. Identitetsskapande, hon testar vad hon gillar och vad som passar henne, väljer en bit här och en bit där på livets smörgåsbord och där kan vi som föräldrar hjälpa henne att se alla möjligheter. Jag är inte dummare än att jag ändå inser att vi runt omkring henne ändå påverkar och överför könsroller, men jag hoppas att vi ändå kan komma ifrån att se till könet utan tänker i genus.

Jag tror på att barnen själva ska få vara delaktiga i skapandet av sin identitet, inte begränsa åt något håll. Med det menar jag att till tjejerna inte falla i glitter, rosa och docklådan och för pojkarna är det inte bara blått, bilar och tuffa saker. Inte heller gillar jag när man drar för långt åt andra hållet, det är en sak när barnen själva önskar att ha en klänning eller vara lucia eller vad det månde vara, det tycker jag föräldrarna ska stötta. Men om man som föräldrar själv aktivt styr över barnet på den andra sidan - hur mycket blir då valet barnets egna?

Nåja detta är inget nytt under solen och vad som fick mig att gå igång ordentligt denna gången var att Prinsessan och LillMucklan skulle få varsin ny pyjamas och tröja till jul. Men i alla webbshoppar, förutom Ellos, så sorteras man in på antingen flick- eller pojkkläder. På Ellos kan du dock välja barn och storlek mm så du får upp alla barnkläder i rätt storlek - mycket bra initiativ, önskar att de andra kunde ta till sig av detta. För som det blev nu så fick jag först titta på tjejkläderna och sedan in på killkläderna. För tjejkläderna var rena katastrofen, prinsessor, Hello Kitty, rosa, rosa och ännu mer rosa. Men där på killavdelningen så fanns kläderna till barnen, en tröja med Buzz Lightyear till Prinsessan och en med Bärgarn och Blixten till LillMucklan. 

Jag undrar som så många gånger förut, varför klassas dessa kläder som pojkkläder?? Mina skiter i om det är tjej eller killkläder så länge det är rätt tryck på dem. Varför kan inte kläderna bara sorteras som just BARN kläder, utan att stämpla eller märka dem med mer än så? Sedan får alla och envar själva välja vad som passar barnet. För när blev Bamse endast en karaktär för pojkarna?

Åh jag blir så trött bara och utöver detta, varför kan det inte komma en rolig barnfilm med en ny kvinnlig superhjälte? Eller som i Toy Story om Jessie fått en mer framträdande roll? Jodå prinsessorna har blivit tuffare, mer personlighet och spunk - men det är ändå prinsessor och varför måste en flicka vilja vara just en prinsessa? För mig känns det även lite som en tanke om att prinsessorna/flickorna måste tuffas till lite för att platsa i den riktiga världen, men att de ändå bara är just prinsessor.

Jag undrar egentligen hur vi kan prata om jämställdhet när vi så tydligt gör skillnad på våra barn genom att så tidigt dela upp dem i prinsessor eller superhjältar.

Jag tror att det i varje kvinna lever en superhjälte, hon måste bara släppas lös och sedan kan hon rädda världen.

Jag tror även att det i varje man lever en Prinsessa, som gillar glitter att bli räddad, omhändertagen och bortskämd mellan varven. 

Men då måste vi nog börja med våra barn, att ge flickor som pojkar samma möjligheter och förutsättningar. Inte som jag och maken så mången gång observerade på stranden hur flickor hölls tillbaka och uppmanades att ta det försiktigt eller akta sig. Pojkar däremot fick ett helt annat bemötande och där handlade det mest om att inte stänka ner syskon eller föräldrar.

Först och främst är det verkligen dags för oss att fundera om vi verkligen tycker att klädesindustrin producerar rätt sorts kläder till våra barn. För nu ska jag berätta en hemlighet, vi är konsumenter i en marknadsekonomi där det är efterfrågan som ska styra utbudet - inte att utbudet ska styra vad vi konsumerar. Men enligt de stora klädjättarna så producerar de bara vad vi konsumenter efterfrågar som tex kläder där samma storlek varierar om det är en flicktröja eller en pojktröja.

Eller är det någon som har glömt när Lindex sålde stringtrosor till småtjejer? Det blev en storm av dess like då och stringtrosorna försvann snabbt bort från affärerna, men jag undrar varifrån hade Lindex fått indikationerna att det var detta som konsumenten ville ha? Eller är det kanske så att det faktiskt finns konsumenter som vill ha detta till sina barn - men att de sedan inte vågade erkänna det?

Jag vill ha fina, färgglada, tuffa, roliga kläder till mina barn, kläder som ska kunna lekas i - kanske än viktigare. Jag bryr mig inte om det på etiketten står boys eller girls, eller jo det gör jag ju och det är det som är kontentan - varför kan det inte stå kids?

Kanske är man rädd att det skulle bli anarki då, om det bara står kids menar jag, för tänk om någon köpte en rosa glittrig tröja till sin son - någon som kanske inte matats med könsrollernas betydelse. Det skulle ju inte vara bra alls, kanske bäst affärerna då fortsätter att märka som de gör, så att ingen tar eller gör fel... eller vad tror ni?