Den långa vägen hem

Fredagen blev återigen en lång dag, väntan och åter väntan. Ultraljud för att kolla vätska efter pacemakertrådarna, blodprov, EKG och allt annat man hann med... Och så lite mer väntan.. Straxt innan lunch kom sjuksköterskan från USÖ för att hämta Prinsessan, såg när hon försvann iväg för att ta rapport innan de skulle hämta. Med tungt hjärta började vi klä på Prinsessan, packa ihop lite mjölk på flaska om hon skulle behöva och sen ännu mera väntan.

Så till slut kom de iallafall och denna gång behövde Prinsessan tack och lov inte åka kuvös, utan fick istället sitta i ett babyskydd monterat på en ambulansbår. Fast känslan var densamma då de rullade iväg med henne - nu försvinner vårt barn igen.
De lämnade oss med orden:

"Vi ska ta bra hand om henne, vi ringer när vi kommer fram"

Så då var vi plötsligt barnlösa igen, packade ihop oss och satte oss i vår bil och det nyinköpta babyskyddet skrattade hånfullt mot oss - ännu inte använt...

Vi stannade i Laxå för att försöka få i oss något att äta, men jag klarade knappt att sitta ner, hade jag kunnat hade jag inhalerat hamburgaren och hoppat in i bilen igen. Än värre blev det när sjuksköterskan ringde från USÖ och berättade att de nu var framme och att Prinsessan var installerad på sitt rum.

Jag ville hem, jag ville vara hemma nu.

När vi dundrade in, för något annat kan man nog inte säga att vi gjorde, på Prinsessans rum låg hon så sött och sov i en sån där liten plastbalja med sänghimmel. Inga nya slangar eller sladdar hade tillkommit utan det var fortfarande Prinsessan au naturelle.

Maken passade på att åka iväg hem för att hämta Prinsessans moster och storasyster och jag satt bara och andades, vi var på hemmaplan - äntligen. En kvart bort bara så skulle vi vara hemma på riktigt, men detta var ett stort kliv i rätt riktning.

Sedan blev det tår- och kramkalas. Storasyster bara satt och sken med lillasyster i famnen, som hon hade väntat. Tre veckor hade vi varit borta och inga klara besked hade vi kunnat komma med, så det var med stor tveksamhet som Storasyster begav sig hemåt. Hon vände sig i dörren och sa:

"Mamma ni är väl här imorgon också"