Jag kommer ihåg när jag var mindre och satt på vedspisen hemma hos mormor och morfar. Det luktade nybakta bullar och kakor och perkulatorn stod och bubblade. För mig var det ett rogivande ljud, ett ljud som förknippades just med somrarna hos mormor och morfar. Ett väsande ljud som slutade i en liten smäll när kaffet slungats upp i toppen och sedan ett gurgel när kaffet drog sig tillbaka, rytmiskt och förutsägbart. Lite ungefär som dagarna hos mormor och morfar.
När detta perkulatorljud kom från en knappt 2-veckors bebis är det inte på något sätt lika rogivande och harmoniskt, ingen topp som tog emot smällen heller - utan hade man tur så vällde slemmet ur Prinsessan, istället för att dras ner i lungorna igen. Men runt runt åkte det, det väste, smällde, rosslade och gurglade om Prinsessan. Hon hade ont och vågade eller orkade inte hosta och slemmet åkte på ännu en tur genom kroppen. För det mesta kom slemmet upp i samband med matning och där försvann värdefulla millilitrar som hade gjort bättre nytta i den lilla taniga Prinsesskroppen.
För tanig var hon när all svullnad av samlat vatten och operationsrester lämnade henne, en liten fågelunge, mindre än när hon föddes, men så oändligt mycket äldre i själen för allt hon varit igenom redan. 300g hade hon tappat och de märktes på fågelbenen. När vi äntligen fick ta ner henne från IVA på söndagen så fladdrade den lilla bodyn hon hade haft som nykläckt på USÖ ordentligt. För oss var det en markering om en ny början, i samma body, ett nytt liv förhoppningsvis.
Larmet som slog emot oss nere på avdelningen var obarmhärtigt, det gjorde ont att så abrupt väckas ur den meditation vi hade tillåtits uppe på IVA. Ibland undrar jag hur denna diskrepans måste ha uppfattats av Prinsessan, en liten liten människa som ännu inte kan kommunicera med annat än att ta in ljud, dofter, känslor och beröring. Jag gissar att det måste ha varit en psykadelisk upplevelse, kantat med röda undertoner.
Arga, snabba, effektiva röster
Ledsna, arga, gråtande barn
Ledsna, arga, rädda, gråtande föräldrar
Larmande maskiner
Rengöringsmedel, desinfektionsmedel, mediciner
Röster som inte tilltalar en men tydligt plockar på en slang eller liknande som tillhör den lilla kroppen
Ovanpå detta en underhållsdos av morfin och lugnande vid behov
Detta är vår berättelse om en resa med förhinder, vårt liv med Prinsessan. Men även reflektioner och funderingar kring den värld vi lever i och den värld Prinsessan kommer att växa upp i. Vår hjärtis föddes den 29:e augusti 2007 med två allvarliga hjärtfel, truncus arteriosis och avbruten aortabåge. I skrivande stund är Prinsessan nu 6 år, har opererats tre gånger, har börjat förskoleklass och lärt sig att cykla.
fredag 8 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar