Mårriga Tigermamman

Det spelade ingen roll hur soliga och trevliga dagpersonalen faktiskt försökte vara dagen efter och att man faktiskt lyckades neutralisera det ledsna barnet. Det spelade heller egentligen ingen roll att jag tyckte oändligt synd om hennes föräldrar, som varv på varv gick runt med henne i en barnvagn - för då var hon tyst, så snart de stannade så började det otäcka ljudet igen. Föräldrarna kämpade de gick och de gick och de gick, hade detta varit en tecknad film hade det snart bildats en gång i marken - men de orkade ju inte gå hur länge som helst.

Jag var arg, vi var arga och vi kände oss enormt trampade på av nattpersonalen som inte hade ringt trots en uttalad önskan från vår sida att få vara där om Prinsessan inte mådde bra. Gissningsvis hade man inte läst det brev vi så omsorgsfullt författat och detta kändes ännu värre, att först ge förhoppningar om att bry sig och sedan så kallt dra undan mattan. Den dagpersonal vi pratade med var som vanligt så där ytterst äckligt korrekta, man bemötte oss med att vi kan inte uttala oss om vad som hänt inatt. För oss räckte in den kommentaren, jag hade velat att de hade sagt att de skulle skriva en rapport på ärendet eller att de beklagade eller vad som helst, utom just detta stela sätt där man inte vill ta ställning. Vilket känns så oerhört oengagerat. En rapport som sagt eller att de hade bett oss skriva ner hur vi upplevt situationen och att de hjälpt oss att få vidare detta till rätt person, men det blev inget. Det resulterade i att vi nu inte bara var arga på nattpersonalen utan även oändligt besvikna och irriterade på dagpersonalen och tro mig det måste de ha känt av.

När vi inte fick fram den stora bollen så vi kunde bolla Prinsessan gick vi resolut och hämtade den och gjorde plats för den. Det kanske inte stod någon notis från IVA att hon behövde bollas denna gången, men det var något vi visste brukade göra henne lugn och allt slem som for runt runt behövde verkligen skakas ut.

Jag tror att vi var besvärliga denna dag, såg några som rullade med ögonen om oss - men det sket jag högaktningsfullt i. Man får den respekt man förtjänar och vi bad ingen ta ned månen utan det var omsorg som Prinsessan hade rätt till. Jag vet att de var underbemannade, men då kanske man skulle ha försökt använda sig av föräldrarna bättre som resurs istället för att motarbeta dem - det blir ju onödigt tungrott då.

Under dagen upptäckte man även att Prinsessan hade blod i avföringen och efter en del undersökningar så sattes losec in - för Prinsessan hade magkatarr. Många av de mediciner de får efter operationen är ju inte snälla mot magen, men för min del misstänker jag att stressen som hon upplevt under natten var en stor bidragande faktor. Här började vi högljutt hävda att Prinsessan behövde eget rum eller iallafall lugn och ro om hon skulle kunna läka och tillfriskna. Vi uttryckte även att vi gissade att de inte ville ha kvar oss längre än nödvändigt på avdelningen..

Man upptäckte även under dagen att det ledsna barnet blev tyst när hon fick se på TV, så det blev något lugnare framemot kvällen och vi båda föräldrar var helt slut både fysiskt och psykiskt. Vi poängterade när nattpersonalen kom att de måste ringa om Prinsessan blev så ledsen som hon varit natten innan, för som de handlat natten innan var på inga sätt acceptabelt eller humant. Jag tror jag även liknade det vid barnmisshandel och ifrågasatte om deras enda uppgift var att se till att barnen sov och att omvårdnad kanske inte ingick i deras uppgifter. I korta ord kan jag säga att det blev ett ganska stelt godnatt.

Natten som följde var enligt personalen lugnare, vad nu det innebar. Prinsessan kändes fortfarande ledsen och ynklig, men hon verkade mer förnöjsam i famnen än hon varit tidigare.

Det meddelades även att vi under dagen skulle få komma ut på eget rum. Vi har efteråt funderat på om hon fick eget rum för att hon var tillräckligt stabil
eller
för att vi som föräldrar var besvärliga
eller
att man faktiskt insåg att Prinsessan skulle må bäst av detta

Vi har inte svaret på detta men vi var fortfarande tacksamma för att få slippa kaoset på övervakningsrummet.