Väl nere på avdelning gick nedrustningen fort, varje gång vi gick därifrån så kändes det som att en slang, infart eller medicin försvann. Visst hade man arbetat med denna nedrustning på IVA också men där hade det mest handlat om träning ur respiratorn eller att få ned medicindoserna. Men nu började man skönja ett litet barn i slang-och sladdhärvan. Fler och fler mediciner valde man att ge via munnen istället för att de skulle sondas ner. På måndag kvällen började man prata om att vi kanske skulle få eget rum snart - det kom dessvärre att dröja då det var överfullt på avdelningen.
De största framsteget kom dock på tisdagen, då Prinsessan helt plötsligt blev mobil, helt frikopplad från medicinpumpar och apparater.
En helt fantastisk känsla, vi står nu helt mitt ute på golvet, inga sladdar eller slangar som begränsar, utan vi flyter fritt.Man kom med en liggvagn som vi kunde få låna och köra Prinsessan i, inte för att jag tänkte släppa henne ur famnen en sekund, men såg hur personalen verkligen försökte göra fint med vagnen och vad vagnen egentligen stod för. Tillåtelsen att lämna rummet, att röra sig fritt på avdelningen med Prinsessan.
Friheten förklädd till en mörkblå Emmaljunga med skönt gung. Så vi tog emot den och körde ut Prinsessan i den, vår biljett till frihet och en stor frihetsförklaring.
Tröskeln som hitintills varit en magisk gräns, en gräns man vet att man inte kan passera tillsammans är nu borttagen. Så med darriga steg och nästan en känsla av att något ska larma eller något ska komma och stoppa oss klev vi snabbt utanför rummet. Känslan av att vi gjorde något förbjudet eller att vi kidnappade Prinsessan hängde över oss hela första turen ute på avdelningen.
Just denna känsla av kidnappning gjorde lite att vi nöjde oss med att bara sätta oss i sofforna utanför och titta på fiskarna i akvariet, lagom nära rummet om det skulle vara något, lagom tryggt, men ändå frihet.
Från soffan kunde man även se ut mot trapphallen och hissarna, och det var vår nästa målbild - att få ta Prinsessan genom dörrarna, ta hissen ner tre trappor och sedan gå ut genom den stora entrén och låta Prinsessan för första gången möta den stora världen utomhus.
En värld som medan vi hade varit instängda på Drottning Silvias Barn - och ungdomssjukhus hade förvandlats till en sprakande färgfest i rött, orange och gult.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar