Kontrolltornet

Om man tar hissen högst upp på Drottning Silvias barn-och ungdomssjukhus, så hamnar man i teknologins högborg, man är då uppe vid avd 328 -IVA och avd 329 operation och anestesi. Här är de vita och blåa sjukhuskläderna ovanliga utan här är det istället färgen grönt som dominerar. En färg som faktiskt lugnar och inger förtroende.

Däruppe i kontrolltornet härskar lugn och övervakning och framförallt en ljuvlig tystnad. Vilket är oerhört intressant om man tänker till vad de sysslar med. För häruppe vårdas de allra sjukaste barnen eller de barn som genomgått en operation, och ändå är det så lugnt. För oss trasiga föräldrar som suttit i det stormiga, stressiga och larmande 4-rummet nere på 323:an så var detta en lisa för själen.

Som en stilla meditation.

Och för första gången kände vi oss delaktiga i Prinsessans vård, personalen förklarade, visade scheman och observationer - och nej vi förstod inte allt men det kanske inte var poängen. Utan bara det att vi faktiskt inkluderades i Prinsessans tillstånd, man förklarade vad det var man väntade på för att nästa slang skulle kopplas bort osv. Vi fick tvätta henne, vi fick byta blöja, vi fick sonda ner de få ml hon tilläts äta och vi fick även vara med och bolla henne.

Och störst av allt, man lyssnade på oss, för det var ju vi som satt där, timme ut och timme in och bara höll en hand på Prinsessan, så det var ju vi som kände när det började bli tjockt med slem och svårt att andas, eller när hon började bli irriterad och började fäkta emot respiratorslangen.

Trots att barnen häruppe sov så pratade personalen med barnen, man berättade att hej xxx här kommer jag, jag ska hjälpa dig med... man klappade om barnen, strök dem över pannan, och pratade med dem, ett lugnande varmt samtal, trots att det inte skulle komma några svar. Detta kändes så fint för på ett mjukt sätt visade man att barnen fortfarande fanns där och hade behov av närhet och omsorg, trots att barnen var uppkopplade mot alltför många maskiner.

Efter operation så började Prinesssans vänstra lunga tätna till, vad detta innebär anatomiskt har jag dessvärre inte så stora kunskaper i, men i praktiken innebar det mängder av röntgenbilder, bronkoskopier, magläge och bollningar. Det allra finaste med andningsträningen är det som står i journalen:
"..så mycket som möjligt uppe i famnen"

Så Prinsessan blev kvar på IVA länge - vår sovande Prinsessa, Prinsessan Törnrosa.

En vecka efter operationen kan Prinsessan äntligen intuberas, man försöker sätta på henne en CPAP - vilket jag tror de flesta har sett i TV-serier, en liten syrgasgrimma. Något Prinsessan inte alls gillade och kanske av bara farten bestämde sig för att hon skulle andas helt själv och inte bråka med dumma saturationsdippar.

8 dagar efter operation rullas Prinsessan ner till 323 och 4-rummet igen.