Prinsessan lät fortfarande som en perkulator så det var högläge som gällde när hon skulle sova. Vi fortsatte med bollningen för att försöka undvika att hon kräktes när hon åt men det var ändå ett par ordentliga slemspyor varje dag. Helst när man flyttade på henne så tvättmaskinen gick nästan dygnet runt ett tag hemma hos oss.
Vi lärde oss att höra henne då hon skrek, även om det bara var ett litet väsande, kanske var det inte skriket i sig utan snarare avsaknaden av snarkandet och de grövre perkulatorrosslingarna som avslöjade att hon var vaken. Det vet jag inte - men vi anpassade oss iallafall.
Då hon inte gick upp i vikt så fick vi gå ner till två amningstillfällen per dag och resten blev nappflaska med bröstmjölk eller NAN berikat med energipulver (duocal), vilket dessvärre gav Prinsessan ont i magen.
Innan Prinsessan föddes hade jag köpt en jättefin ny sjal, för jag ville bära henne nära, så nu tog jag fram den för att slippa sitta hela dagarna med en sovande Prinsessa på magen. Dessvärre svettades Prinsessan för mycket för att trivas i sjalen och då vi under denna period hade ett tropiskt klimat inomhus tack vare trasiga termostat så fick vi snart lägga sjalen på hyllan till min stora sorg - för jag tror att Prinsessan hade mått gott av att få bo i sjalen som en liten känguruunge.
Så dagarna för Prinsessan spenderades som sagt var antingen sovandes på min mage i soffan eller så var vi ute och rullade vagnen, timme efter timme. Värst var det på nätterna när hon inte kunde komma till ro i sängen, så ut och gå i ur och skur med henne för att hon skulle komma till ro - för att komma hem och lägga sig på soffan. Fascinerande hur mycket roliga komediserier TV visar efter klockan tre på natten.
Annars var det en ganska lugn och harmonisk period, vi hade hittat våra rutiner och Prinsessan gav oss sitt första leende. För trots allt hon varit igenom var hon en glad, nyfiken liten krabat, som älskade att bada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar