De synliga ärren

I de snackgrupper jag har deltagit i så är det många som funderar på detta med ärret efter operationen. Hur det kommer att se ut och hur det kommer att läka. Är barnet besvärat av ärret, hur ska det solskyddas osv. För oss har det kirurgiska ärret inte inneburit några problem, man syr ihop inifrån och det har läkt jättefint, det har endast lämnat ett tunt streck mitt på bröstet.

Badbilden är från februari-08, första badet efter operation2. Tittar man nära så ser man även ärret på Prinsessans vänstra sida där de gick in på sidan av bröstkorgen.

Den glassätande tjejen i gröngräset är från juni-09. Vi har varit väldigt noga med att skydda ärret, här sitter hon under parasollet på vår baksida. Det enda stället där vi låtit henne vara utan kläder. Vi har hört så många olika bud om hur man ska skydda ärret. En del säger att man ska ha en tejp över ärret -i solen- långt upp i åldern och andra säger att det bara gäller i början. Detta då ärret ska vara känsligare för solens strålar.

Visst solkräm i all ära, men barn under ett år ska man inte smörja och jag tror även att man ska vara lite restriktiv med även äldre barn. Så i solen springer mina barn antingen runt med solskyddskläder eller tunna långärmade bomullströjor och byxor. Det är hur vi ser på det...

Sötgurkan som leker kurragömma är från september i år(-10). Här ser man ärret ganska tydligt men det har bleknat och blivit en del av henne.Dock har Prinsessan under sommaren börjat notera och kommentera ärret. Hon vill inte ha det på magen. Tydligast blev då jag torkade henne efter att hon plaskat lite poolen på baksidan. Pussade henne på magen och sa att hon hade en gosig mage. Varpå Prinsessan svarar att hennes mage inte är så fin som lillasysters och att hon vill att jag ska pussa på hennes mage istället. Jättetråkigt att man redan vid 3-års ålder är så kroppsmedveten och ser fysiska skillnader så tydligt. Jag var inte riktigt förberedd på detta. Vi har inte pratat så mycket om ärret och det hon varit med om tidigare, för dumt nog trodde vi att hon kanske inte reflekterade över det.

Satt och bytte lite ärrbilder med en annan hjärtismamma, snacka om att man hamnar i en konstig verklighet. Hem hit kom ett tjockt brev med bilder på en annan hjärtePrinsessa, bilderna bläddrades snabbt igenom och sedan hittade hon bilden, den bilden. Bilden där den andra flickan hade bar överkropp och där mitt på magen gick ett tunt ärr. Prinsessan tittade förvånat och intresserat på bilden och suckade lyckligt:
"Titta mamma, en till som jag"

Just denna förvåning att det finns en till som jag upplevde vi återigen när vi var nere i Gbg. En liten pojke fick syn på Prinsessans ärr. Hon hade då en sån där snygg sjukhusrock som även saknade översta knappen så ärret var väl synligt. Pojken stannade liksom till i leken och kom närmre, tittade noga och begrundande och konstaterade att oj har hon också ett sånt ärr som jag. Varpå han lyfte på tröjan och stolt visade sin ärriga mage. Prinsessan blev riktigt fundersam men jag såg hur nogsamt iakttog pojken och absorberade allt. Så även hos ett så litet barn finns en önskan om konformitet. Att inte sticka ut, att se ut som alla andra gör. Min världsbild skakades lite och jag började fundera på hur det skulle bli när hon blev äldre, för ärret kommer alltid vara en del av henne och det kan vi inte göra något åt. I tonåren finns det ju hundra och en saker att skämmas för och känna sig annorlunda för, förhoppningsvis har hon lärt sig att acceptera ärret tills då.

Prinsessan har av sin pappa lärt sig att när det kommer en kamera i närheten så ska man säga cheese (siiiiis) och hon är en riktig linslus. Det roliga med denna sista bilden är att hon glatt poserade framför kameran, utan att försöka dölja magen eller ärret, som hon tidigare gjort. Kanske har allt prat om varför hon har ärret och att hon sett andra det finns andra med liknande ärr gjort att hon nu kan acceptera det som en del av henne.

Det som är tråkigare med bilden är att man här ser de ärr som är mindre roliga, de ärr som man inte kan sy inifrån, ärren efter drän, pacemakertrådar mm. Ilsket röda är de, ihopsnörpta små kratrar som löper tvärs över Prinsessans mage. Förutom de nya ilsket röda finns det även små bleknade uppbuktningar från de andra operationerna. Ärr som löper som en liten bergskedja tvärs över Prinsessans mage. Överkroppen är som ett litet landskap, en nylagd motorväg med färsk cement, som dock kommer att bli att ljusare med tiden. Hoppas även att det övriga landskapet med de små åsarna kommer att sträckas ut och bli mindre allt eftersom att tiden går.

Dessa ärr är ju synliga och dem kan vi prata om på ett annat sätt, allt det där andra, tankar och känslor hos Prinsessan är svårare att bemöta. Vi hoppas bara att hon en dag kommer att kunna sätta ord på allt detta så vi kan hjälpa henne då.