Liten tomtenissa

Igår kom ett paket till oss, de fotomuggar som vi hade beställt till Prinsessans gammelfarmor och gammelfarmors bror. Prinsessan blev alldeles till sig, för trots att de inte träffas så ofta (pga avståndet) så har gammelfarmor en alldeles speciell plats i Prinsessans hjärta och likaså gammelfarmors bror. Två av de första personer som Prinsessan utan mankemang accepterat fullt ut. Prinsessan var så söt i somras, vaknade, skuttade upp och skulle till sin farmor. Hos gammelfarmor petade hon sedan i sig mat, även om hon föredrog gammelfarmors skorpor framför allting annat. Sedan satte hon sig nära gammelfarmor och klappade lite på henne, lade huvudet mot gammelfarmors axel och kelade lite, detta är den lilla tjejen som inte är så speciellt gosig med någon. Att gå runt gammelfarmors holme och hålla henne i handen framkallade ett stort leende i Prinsessans ansikte. Tråkigt nog blev det alldeles för få tillfällen för Prinsessan att få detta lugn med gammelfarmor, men vi får göra ett nytt försök i sommar. Förhoppningsvis har vi då en betydligt piggare Prinsessa med oss och kanske vill kanske då springa på spångarna, hoppa och skutta och fara ikring med LillMucklan.

Åh tillbaka till paketet, Prinsessan förvandlades hursomhelst till lilla slavdrivaren, jag blev mer eller mindre knuffat ut i köket, där Prinsessan tagit fram presentpapper, snören och tejp. Insåg den fina vinken så vi slog in muggarna och packade ner dem i kartongen igen och gjorde iordning paketet för att skickas iväg. Prinsessan sprang ut i hallen för att klä på sig så vi kunde gå till posten, men då plötsligt slog det mig, vi kunde ju inte gå ut nu.... för i tvättmaskinen låg LillMucklans overall och i -15 räcker inte det fleecefodrade regnstället. Fick en mörk blick av Prinsessan och ett dovt mutter om dumma LillMucklan som borde kissat på toaletten istället. Sen var hon sur, arg och tvär tills pappan kom hem, för då var det bråttom då måste vi iväg till posten. Det var inte tal om att åka någon vagn eller kälke eller bli buren, för Prinsessan skulle bära paketet själv, ett kilo otympligt paket att bära en halv kilometer. Fast när Prinsessan har bestämt sig för något så gör hon det och det var riktigt bra fart på henne.

Så till slut kom vi fram till posten och Prinsessan lägger stolt upp paketet på vågen. Men sen till hennes fasa lägger posttanten ner hennes paket till gammelfarmor i en postvagn. Då brast det för Prinsessan, för det var ju inte rätt för paketet skulle ju till gammelfarmor inte till postvagnen. Kvinnan på posten och jag försökte berätta om att paketet nu skulle först till Västerås för att sorteras och sedan kanske det skulle åka tåg till Arvidsjaur och sedan därifrån lastbil sista biten till Arjeplog. Vi var ju inte riktigt säkra på rutten så det gällde att vara snabb och komma med en förklaring som lät plausibel. Prinsessan tittade dock misstänksamt på posttanten, det märktes att hon inte alls trodde på det vi sa. Med mycket lock och pock och löfte om att få trycka på dörröppnarna så fick jag till slut ut Prinsessan. Fast där satte hon sig bara i snön, hon tänkte inte göra någonting alls.

Tja vad ska man säga, en Prinsessa som har ett klart uppdrag och mening hänger man nästan inte med, men en Prinsessa som inte vill någonting alls måste vara som att dra ut en visdomstand.

Att konstatera är väl bara att hon är envis som en gammal get, precis som Lotta...