Små barn och tändstickor

Vi tänder ljus till varje måltid just nu, för det är stämningsfullt och min förhoppning är att det ska distrahera Prinsessan såpass länge att hon kanske smakar lite på maten. Dum förhoppning jag vet, men hon sitter iallafall still på stolen några minuter till så jag hinner kasta i mig maten.

Igår tog maken fram änglaspelet, vilket verkligen trollband småfolket, så det var det första Prinsessan kastade sig över nu på morgonen. Tog kort på det för att lägga in i bloggen, även om bildkvalitén inte blev den bästa. Prinsessan tittade dock mycket förvånat på mig:
-"Varför tar du kort ljuset mamma? Det säger ju inte seeeeeeeeees (cheese). Man måste säga seeees när man tar kort mamma. Du får ta kort mig istället"

Men för att återgå till det här med småbarn och tändstickor. Vill verkligen här betona att Prinsessan är mitt försiktiga barn. Det barn som inte petar på farliga saker, det barn som inte klättrar eller far runt - om inte LillMucklan lurat henne till det. Det barn där det räcker en gång att se att något kan göra ont eller att det kan bli otäckheter.

Igår till lunch for jag runt i köket för att hinna göra iordning allting. Prinsessan hojtade att hon ville tända ljusen, så hon hämtade tändsticksasken. Tänkte inte så mycket på det, för jag hade vid ett tidigare tillfälle simulerat hur illa jag brände mig på en tändsticka. Detta var i och för sig avsett för LillMucklans ögon då hon var lite väl intresserad av tändstickor och ljusen. Stod och skar upp bröd när jag gör ett omisskännligt - riiiiiiitsch, som sedan följdes av ett aj aj.. På bordet bredvid Prinsessan ligger en tändsticka och brinner.
"Jag ville tända ljusen mamma, jag ville tända nu"

Tänk om jag inte hade stått bredvid, tänk om de hade försvunnit iväg upp med tändstickorna på ovanvåningen, tänk om... det finns oändligt många tänka om..

Då vet jag hur snabbt det kan hända saker när småbarn får tag på tändstickor. Min lillasyster var inte mycket äldre än Prinsessan då hon kom ut till mamma i köket och säger:
"Ajaj tummen"
Det visade sig då att hon klättrat upp på spisen, plockat ned tändstickor, sedan försvunnit in med dem i vårt gemensamma rum. När mamma kom in dit så pyrde det i mattfransarna och bäddsoffan. Som tur var fick hon det släckt innan det började brinna. Men både mattan och en soffkudde var rejält svedda.

Nu läggs tändstickorna nogsamt bort i överskåpet, dit barnen inte når och till er som läser bloggen, barn är snabbare än vad man tror och håll tändstickor borta från dem... så får vi allesammans fira jul igen...