måndag 20 december 2010

Som ett brev på posten

Dessväre inte den trevliga sorten - den där sorten som börjar trilla in såhär års. Söta små barn i julkostymer, Prinsessan upptäckte till sin glädje ett kort från hennes alldeles egna kompis. Hjärtisflickan, från sängen bredvid, hon den där flickan som är som Peinsessan. Något Prinsessan nämner många gånger per dag då kortsynt sitter på frysen. Det kortet har fått sällskap av andra kort, vänner från förr och nyare bekantskaper. Vi är ganska dåliga på detta, funderade ett slag på att göra egna kort men tiden rann liksom ifrån oss.

Fast var ju inte det jag egentligen skulle skriva om utan vi var på stan idag. Små saker behövde fixas, som de där kritorna som Prinsessan hade önskat sig av Tomten. Hade lite andra ärenden också, grymt målinriktad var jag - sköt vagnen framför mig som en pansarvagn. Anfallsplanen hade jag delgett barnen redan innan vi gick och vi hade haft ett strategisnack. Nu var det bara att utföra allt detta. Vilket försvårades av små krångeltanter som bromsade köer. Det hade jag ju inte tagit med i beräkningen.

Mutade barnen med lunch på mackdånnells. Passade på att lägga en slant till Ronald McDonalds barnfond, insamlingslådorna var helt tomma - hoppas det beror på att man nyss tömt dem. För som jag skrivit förut - att få bo i "Huset" betyder så mycket när man har det som jobbigast. Så påminner lite om att lägga en slant i lådan nästa gång ni äter på McD. Kanske kan ni även högt förklara för ert barn varför ni gör det, kanske någon runt er hör och också ger en slant. Tror dessvärre att många inte riktigt vet vad som händer med pengarna - fast det hoppas jag att ni vet och gör ni inte det så snälla fråga så ska jag berätta mer! Många små pengar blir faktiskt lika fina som de där stora sedlarna med gubbar på. Din krona tillsammans med min och andras slantar kan göra skillnad!

Prinsessan var märkbart tagen efter denna intensiva vända, men vi lyckades ändå producera lite marsipanfigurer, tja alla utom LillMucklan då för hennes marsipan försvann mysteriskt. Det var bara LillMucklans snigel som var orörd för den var tydligen otäck.

Hursomhelst, petade Prinsessan i säng i vanlig tid. Pappan läste Emil och både barnen somnade sött. Fast sen efter en timme hördes det där förvisade vrålet, det vrål då Prinsessan har mardrömmar, det där som händer när det varit för mycket för Prinsessan. Lyckades inte få henne lugn, utan fick väcka henne ordentligt och ta henne med ner. Så nu lär det visa sig hur pass jobbig dagen var för henne, för det kommer att avspegla sig i resten av nattens sömn, eller jag kanske skulle skriva icke-sömn. Misstänker att det kommer bli en rörig natt, men panikskrik och förvirring. Fast får väl skylla mig själv egentligen, men det hade vart skönt att få sova liiiiite...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar