Så kom då jultomten äntligen

Barnen vaknade tidigt på julaftonsmorgon, sådär tidigt så man nästan frågade sig om det verkligen var morgon eller om det var natt. Kanske var det julaftonsnerver, eller så var det Prinsessans otäcka hosta som nu har kommit tillbaka igen, skit också. Egentligen spelar det inte så stor roll, det var bara att kliva ur sängen och klistra på sig ett leende, för straxt innan fem är jag inte människa. Det gör ont i håret, sådär så man inte vill kamma det trots att det står åt alla håll och kanter. Ögonen är vackert blodsprängda och de blir inte gladare då Prinsessan raskt studsar ur sängen och tänder stora strålkastarlampan, aj, pang, tjong och smäll i huvudet och jag känner plötsligt en överväldigande sympati med stackars vampyrer och deras problem med solen. 

Tack och lov har vi varit lite hårda med tjejernas julkalendrar så de har fått stoppa tillbaka gubbarna och allt de andra de fått i luckorna igen när de väl har öppnat luckorna. Investerade i varsin playmobil julkalender till dem och kan säga att de var värda alla pengar jag lade ut för dem, för bara den där timmen som det tog att först ställa alla gubbar och saker iordning och att sedan vika ihop bakgrunden innan barnen kunde leka med dem. Leka med dem, hmm det gällde ju att utforska vad den andra systern hade på sitt bord, för Prinsessan hade fått jultomtens post och LillMucklan hade fått riddarspel. Lite kortfattat kan jag väl säga att den systerliga kärleken inte räckte sådär jättelänge, dessvärre, för samtidigt som syrran inte fick peta på det egna så var man ju så sjukt nyfiken på det andra. 

Står med huvudet långt inne i det knökfulla kylskåpet då LillMucklan kommer farandes och ettrigt tjattrar något som jag inte får ordning på. Hör hur maken sitter och fnissar i soffan:

"Men hör du verkligen inte vad hon säger?"

lite irriterat:"Neeeeej"

Nu börjar LillMucklan bli riktigt argsint, högröd i ansiktet och hon hytter vilt med sin lilla playmobil gubbe, den hon kallar för Pappa Kungen. Han med det stora svärdet i handen och när hon för femtielfte gången upprepar sig och samtidigt hytter med Pappa Kungen mot gurkan - då förstår jag.. äntligen... Hon anser att Pappa Kungen med sitt svärd ska kniva (Prinsessans ord för att skära) gurka. Allt får sin förklaring så småningom, för maken hade inte riktigt förmått sig att förklara för LillMucklan att svärd använder man för att skära huvudet av folk, så han tog den barnvänliga varianten. Riddaren Pappa Kungen behöver självklart ett långt svärd för att skära en massa gurka - fullkomligt logiskt, tyckte iallafall LillMucklan och satte ut i köket för att hjälpa mig.

Nåja vi bestämde oss väl efter detta att barnen nog skulle kunna öppna de paket som JulTomten hade levererat under natten och tänk där under granen fanns två paket vardera åt Prinsessan och LillMucklan. I det ena kritor och en målarbok och i det andra en bok med vad du kan finna i din trädgård/skolan. Det första hade ju Prinsessan önskat, det andra var lite modifierat, för egentligen skulle det ju vara en fiskbok, fast tänkte att barnen kanske skulle ha roligare med böcker som vi till våren kan använda oss av tillsammans. Stora, runda ögon hade Prinsessan:

"Näemen åååååh, preeeciiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis vad jag hade önskat"

"Åh titta kritor, näemen ååååååååh"

Det var väl bara så nu att barnen kanske började bli lite trötta egentligen, även fast det skulle vara det sista de tänkte erkänna, så tålamodet var väl lika med noll. Efter ett par slagsmål, slit i håret och kastande av leksaker så petade vi ner dem i badet, med förhoppningen om att tvätta bort allt det där trötta och istället få ett annat julhumör. Nja det lyckades sådär, men vi lyckades iallafall distrahera dem en stund. Prinsessan sken dock upp då hon insåg att hon nu äntligen skulle få sätta på sig julklänningen och de nya strumpbyxorna. Det var väl bara det att hon och jag hade lite olika idéer om vilken julklänning hon skulle ha, slutade med att Prinsessan fick den klänning hon ville ha. Den hon hade fått från "sin I" dagen innan och vad ska man säga, visst blev hon Prinsessvacker med flätor i håret och allting. LillMucklan blev också piin, men med toffsar i håret, något hon påpekade för alla så snart hon fick chansen.

Så till slut blev det då äntligen dags att packa sig in i bilen för att bege sig till mormor för att äta lunch, träffa lillKusinen och se om kanske inte Tomten skulle komma på besök.

Hade hyst förhoppningar om att Prinsessan skulle äta lite julbord då det fanns en väldig massa som borde tilltala henne. Fast riktigt så blev det ju inte, hon ställde dock glatt upp med att bre smör på allas smörgåsar. En färdighet som hon bara senaste veckan lärt sig och gärna vill visa upp. Någon med tre åringar som inte hört: "Kan/Vill själv..."?

Efter att nogsamt ha hjälpt lillKusinen med att öppna hennes julklapp och ordentligt tittat igenom vad som fanns i kartongen förklarade Prinsessan att hon ville inte sitta vid bordet längre. Det blev ju lite lugnare att få sitta och äta ifred faktiskt och det är ju inte som att hon plötsligt skulle komma på att allt var gott. Mormor lyckades även gräva fram ett gammalt smyckeskrin fullt med pjåtter och glittriga saker så tjejerna var förtrollade över denna skatt. Sen behöver jag väl kanske inte skriva att barnen förvandlades till små pirater och skattkistan blev hett villebråd och även orsak till ett antal skärmytslingar. Prinsessan dubblade som både Kapten Krok och krokodilen Tick-tack, sur, vresig och med ett konstant tickande som förföljde henne. LillMucklan tog den sedvanliga rollen som Peter Pan, lättfotad, snabb i vändningar och oändligt retsam.

Sen som vi satt där vem kommer inte vandrades där ute på vägen, med lykta i handen och en stor säck över armen och ett långt vitt skägg? Hmm om vi inte hade kunnat gissa det så avslöjades hans identitet av LillMucklan som gav till ett tjut som jag aldrig hört på maken tidigare, med ett illvrål försvann hon under matbordet. Försökte lirka fram henne under bordet så hon kunde se att Tomten inte skulle komma in utan bara lämna säcken utanför, fast det gick väl inte sådär jättehundra för LillMucklan är livrädd för Tomtens skägg. Tuffa, ettriga LillMucklan, hon har några saker som gör henne livrädd, det ena är när tvättmaskinen centrifugerar, det andra är myror och som vi nu under december fått lära oss - även Tomtens skägg. Vi hade väl av hänsyn till Prinsessan ändå bestämt att Tomten inte skulle komma in utan bara skulle komma förbi och vinka lite och ser man till LillMucklans beteende så var det nog tur att vi gjort så. 

Tänk i Tomtens säck fanns sex paket, två paket vardera till småfolket, Prinsessan, LillMucklan och lillKusinen. Åh den där Tomten han har minsann ett gott minne, för någonstans där i oktober då ringde minsann Prinsessan mormor, förlåt jag menar ju givetvis Tomten och berättade att hon ville ha en Rorri racerbil i duplo (nja egentligen är det väl Blixten från Cars, men Prinsessan är envis med att säga Rorri). LillMucklan fick en sopbil så sen var de nere för räkning, inte mycket intresse för att öppna det där andra paketet och det där snöret som moster så fint lindat genom huset var inte så intressant att följa. Mamman, dvs undertecknad fick sätta på sig bästa lekledarhumöret för att få barnen att följa med på skattjakt, för i slutet av presentsnöret stod ett alldeles nytt IKEA-kök. Fast inte monterat utan i kartong. Prinsessan såg bilden, konstaterade att sånt har jag lekt med förut (på Ronald) och återgick till att leka med sitt nya duplo. Det visade sig även vara nya tandborstar i det andra paketet, åååååh barbasooooooool utbrast LillMucklan med ett stort leende. Jag vet inte varför hon kallar barbapapa så men de tillhör hennes favoritfigurer.

Efter en snabbfika var det dags att tacka för oss och peta in allt i bilen igen och bege oss hemåt, för småfolket såg mer än lovligt mosiga ut och det är bättre att avsluta innan allt går överstyr.

Kalle Ankas julkavalkad trollband den ganska så sura och övertrötta Prinsessan, så att vi till slut faktiskt kunde smyga upp henne i soffan bredvid oss. Men började hon inte se lite misstänkt feberrosig ut om kinderna?

Det var styva timmar att försöka hålla småfolket uppe tills läggdags, men så till slut var det dags och sedär hade inte Tomten varit på ännu ett besök. Verkar som att även Tomten berörs av EU-lagar och kanske han är med i samma fack som dem som jobbar på Posten, om att inte få bära för mycket last åt gången osv. Två mjuka paket låg och väntade på tjejerna, varsin ny pyjamas. Stora ögon på LillMucklan:
"Åh Kitty Woaw"

Små trötta mucklor slank så i säng, nöjda med dagen i nya fina pyjamaser och snart hördes ordentliga snarkningar från sovrummet.

Mamman och pappan orkade faktiskt sitta uppe ända tills 21, med en skål chips och lite dip. Fast snart gick ögonen i kors även där så trillade trötta i säng. En lång och händelserik dag, men en dag alldeles lagom för två småmucklor. Alldeles lagom med presenter och bara någon present i taget och tänk i Tomtens säck finns det allt några paket kvar...