Såhär står det i brevet:
"Som medlem har du möjlighet att påverka frågor som rör dig och din familj
och möjlighet att träffa andra i liknande situation. Genom ditt medlemskap
bidrar du till att vi kan vara en stark företrädare i påverkansfrågor"
och möjlighet att träffa andra i liknande situation. Genom ditt medlemskap
bidrar du till att vi kan vara en stark företrädare i påverkansfrågor"
Tja andra i samma situation har vi ju inte fått någon möjlighet att träffa direkt då lokalföreningen är icke-existerande, eller som kontaktföräldern sa till mig när jag frågade:
"Det är ändå ingen som kommer när man arrangerar något"
Suck, suck suck, liksom - neh men arrangerar man inget och ingen ser att man existerar så är det ju inte som att man kommer att attrahera nya medlemmar heller. Jag arrangerade en träff 2008, på den var det en överraskande uppslutning, bilder togs på träffen. Bilder som skulle visas upp i "Hjärtebarnet" - jättebra med lite "reklam", att visa att man finns osv, för det kanske kunde locka fler att ta kontakt. Men näe ingen bild kom med i tidningen, jättetrist för från vårt håll finns aldrig något med i tidningen vad som sker på lokal nivå. Det ännu konstigare är att tittar man i verksamhetsberättelsen står det att "medlemmar har deltagit i aktiviteter".
Vilka aktiviteter då frågar jag mig?
I aktivitetsplanen står det att det skulle arrangeras en picknick i somras.
För vem undrar jag då? I och med att vi och fler andra inte fått någon inbjudan.
Jag hoppas verkligen att det inte är någon som sitter och får ut en massa föreningsbidrag för aktiviteter som sedan inte genomförs.
Undrar sedan om detta då Hjärtebarnsförbundet till närstående har uttalat sig om att vi överbeskyddar vår dotter och att de problem hon har inte är typiska hjärtebarn. Utan att felet istället ligger hos oss, det är kärnan till Prinsessans mående. Känns fint att ha detta förbund i ryggen måste jag säga.
Redan inför medlemsåret 2009 funderade vi på att inte betala medlemsavgiften, men vad som avgjorde det var att vi fått ekonomisk hjälp från förbundet då vi blev liggande länge på sjukhus med Prinsessan. Så vi ville ge lite tillbaka...
Förra året så betalades räkning i farten bara, fast vi även då hade tänkt oss att inte betala den.
I år, tredje gången gillt, tror jag att jag ska strimla räkningen. 400:- kan vi göra mycket kul för, eller så sätter vi in dem till Hjärtebarnsfonden istället för här tror jag pengarna kan göra skillnad. Bland annat att de vill kunna stödja möjligheten för båda föräldrarna att vara med på sjukhuset när de opereras. Detta genom att ge ekonomiska bidrag till de högre omkostnader för resor och mat. Det som ligger mig väldigt nära om hjärtat är att en psykolog i Göteborg, Carmen Rydberg har sökt pengar till ett forskningsprojekt. Detta projekt ämnar forska i psykologisk utveckling och livskvalitet hos barn och ungdomars om opererats eller kateterbehandlats för medödda hjärtfel. För även om den lilla kroppen kanske återställs i got fysiskt skick så undrar jag vilka rester som lämnas på det psykiska planet.
Funderingarna har funnits att istället bli medlem i en fungerande lokalförening, för det finns sådana, med drivna och engagerade kontaktfamiljer. Men har ingen lust att känna mig arg och besviken över Hjärtebarnsförbundet längre. När till och med en bit papperslapp, en faktura som är så opersonlig som den kan bli, förutom de förtryckta personuppgifterna, får mig att resa ragg, så då är det bättre att göra något åt det.
Tack och hej Hjärtebarnsförbundet nu åker ni i papperskorgen för vår del!
"Det är ändå ingen som kommer när man arrangerar något"
Suck, suck suck, liksom - neh men arrangerar man inget och ingen ser att man existerar så är det ju inte som att man kommer att attrahera nya medlemmar heller. Jag arrangerade en träff 2008, på den var det en överraskande uppslutning, bilder togs på träffen. Bilder som skulle visas upp i "Hjärtebarnet" - jättebra med lite "reklam", att visa att man finns osv, för det kanske kunde locka fler att ta kontakt. Men näe ingen bild kom med i tidningen, jättetrist för från vårt håll finns aldrig något med i tidningen vad som sker på lokal nivå. Det ännu konstigare är att tittar man i verksamhetsberättelsen står det att "medlemmar har deltagit i aktiviteter".
Vilka aktiviteter då frågar jag mig?
I aktivitetsplanen står det att det skulle arrangeras en picknick i somras.
För vem undrar jag då? I och med att vi och fler andra inte fått någon inbjudan.
Jag hoppas verkligen att det inte är någon som sitter och får ut en massa föreningsbidrag för aktiviteter som sedan inte genomförs.
Undrar sedan om detta då Hjärtebarnsförbundet till närstående har uttalat sig om att vi överbeskyddar vår dotter och att de problem hon har inte är typiska hjärtebarn. Utan att felet istället ligger hos oss, det är kärnan till Prinsessans mående. Känns fint att ha detta förbund i ryggen måste jag säga.
Redan inför medlemsåret 2009 funderade vi på att inte betala medlemsavgiften, men vad som avgjorde det var att vi fått ekonomisk hjälp från förbundet då vi blev liggande länge på sjukhus med Prinsessan. Så vi ville ge lite tillbaka...
Förra året så betalades räkning i farten bara, fast vi även då hade tänkt oss att inte betala den.
I år, tredje gången gillt, tror jag att jag ska strimla räkningen. 400:- kan vi göra mycket kul för, eller så sätter vi in dem till Hjärtebarnsfonden istället för här tror jag pengarna kan göra skillnad. Bland annat att de vill kunna stödja möjligheten för båda föräldrarna att vara med på sjukhuset när de opereras. Detta genom att ge ekonomiska bidrag till de högre omkostnader för resor och mat. Det som ligger mig väldigt nära om hjärtat är att en psykolog i Göteborg, Carmen Rydberg har sökt pengar till ett forskningsprojekt. Detta projekt ämnar forska i psykologisk utveckling och livskvalitet hos barn och ungdomars om opererats eller kateterbehandlats för medödda hjärtfel. För även om den lilla kroppen kanske återställs i got fysiskt skick så undrar jag vilka rester som lämnas på det psykiska planet.
Funderingarna har funnits att istället bli medlem i en fungerande lokalförening, för det finns sådana, med drivna och engagerade kontaktfamiljer. Men har ingen lust att känna mig arg och besviken över Hjärtebarnsförbundet längre. När till och med en bit papperslapp, en faktura som är så opersonlig som den kan bli, förutom de förtryckta personuppgifterna, får mig att resa ragg, så då är det bättre att göra något åt det.
Tack och hej Hjärtebarnsförbundet nu åker ni i papperskorgen för vår del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar