Till en början trodde vi att det var duocalen, mjölkersättning, det vätskedrivande och enalaprilen som gjorde att hon konstant var förstoppad. Lillgumman klarade inte att bajsa på egen hand så vi började att sätta henne på toaletten, vilket underlättade det hela enormt mycket. Vi lärde oss Prinsessans tecken och rutiner, men magen var inte glad och det var hemskt att se henne jobba så hårt.
Efter andra operationen då endast waran och mjölkersättning återstod var vi väldigt förbryllade. Vi hade ju hoppats på att magen skulle rätta till sig. Men det gjorde den inte, ibland kunde hon bajsa flera gånger på en dag och sedan gick det en 4-5 dagar till nästa gång.
Så helt plötsligt, samtidigt som hon började krångla ordentligt med maten så ville hon inte längre sitta på toaletten heller och bajsa. Vi trodde att det kanske var ett utvecklingssprång, så väntade ut henne, men toaletten var och förblir ett stort ångestmoment för Prinsessan, hon bajsar inte längre där. Såhär i efterhand med lite mer pusselbitar och tankar på plats så tror jag att det snarare handlade om att Prinsessan där någonstans vid 10-månaders ålder insåg att hon hade kontroll över sin egen kropp. Det är inte mycket Prinsessan kan kontrollera men hon kan kontrollera vad som tas in i kroppen och vad som lämnar den. Vilket hon gör så gott det går, dessvärre.
Ju mer sjukhusbesök eller saker som gör Prinsessan stressad, desto mer håller hon på bajset. Vi har fört dagbok och antecknat, vilket låter jätteskumt, men å andra sidan så började vi ju vår kiss-och bajs bana på sjukhuset med att väga alla blöjor, så efter det blir nog inget skumt längre. En vecka utan sjukhus, eller som i somras hela sex veckor, betyder att hon kanske bajsar varje dag eller iallafall varannan. Efter ett sjukhusbesök så kan det ta upp till en vecka innan hon bajsar. Ni kan tänka er hur den lilla magen mår och följaktligen Prinsessan.
Prinsessan har i princip varit torr i sedan hon var två år, fast det är dessvärre samma med kisseriet som bajsandet. Har vi varit på sjukhus och hon är stressad, då sker det plötsligt olyckor, hon vill inte kissa toaletten längre utan vill ha på sig blöjan igen. Sedan vi kom hem från Gbg har det varit en hel del meck med detta, för det sker nästan lika många kissolyckor med Prinsessan som det gör med LillMucklan som vi håller på och pottränar just nu.
Vi har testat lactulos - utan några resultat.
Vi har testat movicol - vilket medförde att Prinsessan gick och rapade och fes konstant och att magen bullrade, rumlade och lät och att Prinsessan var än olyckligare. Helt ohållbart.
Vi har bråkat oss till ett glutenprov - som visade negativt
Vi har testat låglaktos - ingen förändring
Vi har testat att utesluta alla mjölkprodukter - ingen förändring.
Läkarna säger att det inte ska vara något fysiskt så då återstår alltså vår teori om det psykosomatiska. Förutom kanske i höstas när hon var som sämst, för då rörde hon sig ju inte och rör man sig inte så står ju tarmarna still, men nu är det rörelse så då gäller inte det längre.
Ser man till vad Prinsessan varit igenom så är ju en liten bullrig och stökig mage kanske inte så mycket att lyfta på ögonbrynet åt, men den påverkar vår vardag och tillvaro i allra högsta grad. För en bråkig, stökig och morrig Prinsessmage gör Prinsessan ledsen och ynklig, magen är ju så central för oss och magknip kan få en annars så trevlig och solig dag att kännas grå och dyster.
Sedan kan man ju inte låta bli att fundera hur det skulle vara om magen fungerade, kanske skulle maten också då börja trilla in i munnen? Gissningsvis inte, men det skulle kanske vara roligare att äta om man inte visste att magen trillade ner i magen och sedan rumlade runt därinne och gjorde ont.
Som föräldrar kan vi inte så mycket göra, förutom att stå bredvid och hålla Prinsessan i handen eller uppmana henne att släppa ut bajset så att magen blir glad. Något hon gärna upprepar när det är dags, att magen ska bli glad. Men att förlora kontrollen vill hon inte göra, så det är en kamp mellan Prinsessan och hennes mage. Förra veckan vaknade hon till med ett vrål, då hade hon när hon precis höll på att somna till, ordentligt avslappnad, istället bajsat. Något hon inte var beredd på och något hon egentligen inte ville tillåta. Men efter 5 dagars kontroll så gjorde magen myteri. Paniken var ett faktum och det tog över en timme att få Prinsessan lugn igen, för händelsen var ordentligt traumatisk. Inte ens hennes egen lömska mage hade hon tydligen kontroll över.
Vi fortsätter att kämpa på för en lite lugnare tillvaro för Prinsessan, en tillvaro där vi själva kan sticka henne i fingret igen bland annat. Först då kanske magen och Prinsessan kan hitta en överenskommelse och rutin om vad som är lämpligt.
(Bilden är på de skitsöta - no pun intended - kiss och bajs mjukisarna - dem hittar ni här)
Efter andra operationen då endast waran och mjölkersättning återstod var vi väldigt förbryllade. Vi hade ju hoppats på att magen skulle rätta till sig. Men det gjorde den inte, ibland kunde hon bajsa flera gånger på en dag och sedan gick det en 4-5 dagar till nästa gång.
Så helt plötsligt, samtidigt som hon började krångla ordentligt med maten så ville hon inte längre sitta på toaletten heller och bajsa. Vi trodde att det kanske var ett utvecklingssprång, så väntade ut henne, men toaletten var och förblir ett stort ångestmoment för Prinsessan, hon bajsar inte längre där. Såhär i efterhand med lite mer pusselbitar och tankar på plats så tror jag att det snarare handlade om att Prinsessan där någonstans vid 10-månaders ålder insåg att hon hade kontroll över sin egen kropp. Det är inte mycket Prinsessan kan kontrollera men hon kan kontrollera vad som tas in i kroppen och vad som lämnar den. Vilket hon gör så gott det går, dessvärre.
Ju mer sjukhusbesök eller saker som gör Prinsessan stressad, desto mer håller hon på bajset. Vi har fört dagbok och antecknat, vilket låter jätteskumt, men å andra sidan så började vi ju vår kiss-och bajs bana på sjukhuset med att väga alla blöjor, så efter det blir nog inget skumt längre. En vecka utan sjukhus, eller som i somras hela sex veckor, betyder att hon kanske bajsar varje dag eller iallafall varannan. Efter ett sjukhusbesök så kan det ta upp till en vecka innan hon bajsar. Ni kan tänka er hur den lilla magen mår och följaktligen Prinsessan.
Prinsessan har i princip varit torr i sedan hon var två år, fast det är dessvärre samma med kisseriet som bajsandet. Har vi varit på sjukhus och hon är stressad, då sker det plötsligt olyckor, hon vill inte kissa toaletten längre utan vill ha på sig blöjan igen. Sedan vi kom hem från Gbg har det varit en hel del meck med detta, för det sker nästan lika många kissolyckor med Prinsessan som det gör med LillMucklan som vi håller på och pottränar just nu.
Vi har testat lactulos - utan några resultat.
Vi har testat movicol - vilket medförde att Prinsessan gick och rapade och fes konstant och att magen bullrade, rumlade och lät och att Prinsessan var än olyckligare. Helt ohållbart.
Vi har bråkat oss till ett glutenprov - som visade negativt
Vi har testat låglaktos - ingen förändring
Vi har testat att utesluta alla mjölkprodukter - ingen förändring.
Läkarna säger att det inte ska vara något fysiskt så då återstår alltså vår teori om det psykosomatiska. Förutom kanske i höstas när hon var som sämst, för då rörde hon sig ju inte och rör man sig inte så står ju tarmarna still, men nu är det rörelse så då gäller inte det längre.
Ser man till vad Prinsessan varit igenom så är ju en liten bullrig och stökig mage kanske inte så mycket att lyfta på ögonbrynet åt, men den påverkar vår vardag och tillvaro i allra högsta grad. För en bråkig, stökig och morrig Prinsessmage gör Prinsessan ledsen och ynklig, magen är ju så central för oss och magknip kan få en annars så trevlig och solig dag att kännas grå och dyster.
Sedan kan man ju inte låta bli att fundera hur det skulle vara om magen fungerade, kanske skulle maten också då börja trilla in i munnen? Gissningsvis inte, men det skulle kanske vara roligare att äta om man inte visste att magen trillade ner i magen och sedan rumlade runt därinne och gjorde ont.
Som föräldrar kan vi inte så mycket göra, förutom att stå bredvid och hålla Prinsessan i handen eller uppmana henne att släppa ut bajset så att magen blir glad. Något hon gärna upprepar när det är dags, att magen ska bli glad. Men att förlora kontrollen vill hon inte göra, så det är en kamp mellan Prinsessan och hennes mage. Förra veckan vaknade hon till med ett vrål, då hade hon när hon precis höll på att somna till, ordentligt avslappnad, istället bajsat. Något hon inte var beredd på och något hon egentligen inte ville tillåta. Men efter 5 dagars kontroll så gjorde magen myteri. Paniken var ett faktum och det tog över en timme att få Prinsessan lugn igen, för händelsen var ordentligt traumatisk. Inte ens hennes egen lömska mage hade hon tydligen kontroll över.
Vi fortsätter att kämpa på för en lite lugnare tillvaro för Prinsessan, en tillvaro där vi själva kan sticka henne i fingret igen bland annat. Först då kanske magen och Prinsessan kan hitta en överenskommelse och rutin om vad som är lämpligt.
(Bilden är på de skitsöta - no pun intended - kiss och bajs mjukisarna - dem hittar ni här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar