Veckan som gick

Det här med jul och tomten är viktigt för Prinsessan, så för tillfället kretsar mycket av vår tillvaro kring just detta. Något att hänga upp saker på, något som faktiskt motiverar Prinsessan, för innan Tomten kan komma så måste ju vissa saker göras. För Prinsessan är seg i starten, särskilt när det gäller kladdiga saker, eller nya saker, då vill hon inte riktigt vara med och försöka, utan sitter på sidan av och iakttar. Fast nu var det ju så att Tomten gillar bullar, gula saffransbullar med russin på. Det var lite tveksamt till en början, men sen rullades det bullar och de dekorerades med russin, många russin, ju fler russin desto bättre.

På LillMucklans bullar blev det inga russin, för dem trollade hon bort in i munnen. Prinsessan tittade med stora ögon på hur LillMucklan trollade bort russin efter russin, för i Prinsessans värld är mat inte så spännande. Det var mer som LillMucklan trollade bort, sisådär en 100g mandelmassa också, glufs så var det borta. Prinsessan hon satt kvar på sin stol och trillade bullar, inte ens när LillMucklan bjöd henne på en del av mandelmassebytet smakade hon. Hon bara fortsatte med sina bullar, efter en stund bet hon dock lite försiktigt och eftertänksamt i ett av russinen, rynkade lite på näsan och fortsatte trilla bullar. 48st blev det allt som allt av en Prinsessa som i vanliga fall har tålamod att pyssla i sisådär en mikrosekund.

På onsdagen åkte jag faktiskt iväg helt solokvist (ja alltså utan barn - hade mamma med som sällskap) och storhandlade. Passa på att köpa alla julklappar så nu är vi på banan känner jag. Införskaffade även en ny julgran, gillar egentligen inte fuskgranar, men jag gillar heller inte att få barr i fötterna. Hittade en underbart grön metallicglittrande gran på Rusta. Det blev stora ögon då jag kom hem med den skapelsen. Jag tror att barnen har klätt granen en 100 ggr redan, sedan innan det är dags att gå och sova så ska alla kulor åter ner i kartongen. Ska försöka mig på att göra lite kristyränglar, popcorngirlanger och smällkarameller med barnen framöver. Fast frågan är hur mycket som LillMucklan kommer att gå och smaska på.

I fredags planterade barnen sina hyacinter, något som jag vet att syrran och jag gjorde som små. Det var en stor del av julförberedelsen, när vi hade städat och pyntat fint i huset så belönades vi med varsin hyacint. Det var stort att få denna lilla blomma och lukten av hyacint är starkt förknippat med jul för mig. Har tappat bort denna tradition lite så det var kul att få återinföra den, nu vattnar barnen sina hyacinter varje dag och väntar på att de ska börja blomma.

Tråkigare för Prinsessans del var att fredagen även innebar ett ultraljud på hjärtat för hennes del. Något hon inte alls ville vara med på och mamman var tjurig, hon hade inte sovit på ett par nätter. Prinsessan hade nämligen lyckats hört samtalet på tisdagen då sjukhuset ringde och bokade tid. Att små öron kan höra så mycket när de inte bör och sedan inte höra någonting när de inte vill.

Besöket gjorde mig svettig, för man ville ha en vikt på Prinsessan, något som Prinsessan inte alls vill. Försökte lirka upp Prinsessan på vågen, försökte lyfta upp henne på vågen - resultat en Prinsessa som får spagettiben, spagettiben som liksom inte alls kommer att fastna på vågen. Spagettiben som bara flyter ut åt varsitt håll, tanken gick till Kalle Anka, när ben bara förlängs så de kan sitta i spagat över stup och liknande. Hon ville inte, så slutade med att vi fick sätta henne på bebisvågen och rulla ut den mitt i rummet så att hon inte höll sig i väggen. 300g har hon iallafall äntligen fått tillbaka, bara 500g kvar nudå tills Prinsessan är tillbaka på samma vikt som innan operationen. Läkaren konstaterade dock att hon är ju inte stor, men hon följer sina kurvor, så vi låter detta med maten vara ett tag till.

Sen kollade läkaren igenom Prinsessans ärr, för det har dessvärre varat och vätskat sig, men nu börjar det läka och han såg ingen rodnad kring ärret längre. Tummen upp!

Så var det dags för ultraljudet, Prinsessan var inte alls på humör nu och jag kände hur trött jag var, för jag kan bara hålla Prinsessan så länge innan hon får panik. Irriterat slog Prinsessan undan läkarens hand, förklarade för Prinsessan att om vi fick detta gjort så kanske det skulle dröja länge innan man behövde titta på hjärtat igen. Hon slutade slå efter läkarens händer, men hon var inte stilla och hon var jätteledsen. Så plötsligt fylldes rummet av ljudet av Prinsessans hjärta, ett speciellt ljud, jag vet inte hur ett normalt hjärta låter, men jag gissar att det inte låter som man tänkt sig. Det är inte ett fast dunkande ljud utan det är mer svischande, flytande ljud. Prinsessan tystnade och lyssnade på hjärtljuden, helt stilla låg hon, fundersam. Såg då min chans och började panikprata och hade en enorm tur för hittade tydligen rätt, naglar och nagellack. Så med löftet om att hon skulle få gå och köpa ett alldeles nytt, rosa, glittrigt nagellack fann sig Prinsessan i de kommande 10 minuternas undersökning. Visst kommenterade hon emellanåt högljutt:"Nu är det klart", men det gick att distrahera henne. Storartat...

Lättat hoppar Prinsessan ner ur stolen och smiter ut genom dörren, då kommer vi ju på ... att någon influensaspruta har hon inte fått, stora, stora krokodiltårar flyter ner för Prinsessans kinder. Inte mycket att göra, för jag vill inte att hon drar på sig mer infektioner än hon behöver. Det gick dock snabbt att ta sprutan. Men det var ändå 2 timmar av vår fredag som försvann där på sjukhuset.

Stoppade ner en synbart medtagen Prinsessan långt ner i åkpåsen i vagnen, nästan bara den lilla näsan som stack fram. Tog vägen över stan på vägen hem och där mitt på torget sålde de kärvar, ni vet sådana där som Madicken ställer ut till fåglarna. Då började det röra sig lite i vagnen, en liten hand tittade ut över kanten på åkpåsen, för en kärve måste vi ju ha. När Prinsessan även hade den lilla rosa glittrande nagellacksflaskan i handen, syntes hela ansiktet och även den andra handen. Så jag chansade då vi gick förbi korvmojjen på vägen hem, en chansning som gick hem, 3/4-delars korv och en halv sugrörsdricka slank ner innan Prinsessan försvann in i åkpåsen igen.

Givetvis kom Prinsessan inte till ro på kvällen och sov oroligt hela natten. Men stolt upplyste hon sin pappa om att hon inte skulle behöva träffa doktorn på länge, hon skulle hinna öppna alla luckor i sin kalender, Tomten skulle hinna komma och först i mitten av januari ville de titta på hjärtat igen. För just nu jobbar det lilla hjärtat på bra, inga tecken till vätska kring hjärta och lungor och flödena genom det nya kärlet är bra.