Joppedi joppeda...

Prinsessan rör sig, fort, som en virvelvind far hon fram. Igår kväll gick vi ut innan maten och lekte i parken och hon överraskade oss då med att säga att hon ville gå själv, hon inte bara gick hon sprang, studsade och nästan flög fram. Det var så att man blev gråtfärdig för det rörelsemönstret har vi inte sett sedan sommaren -09. Klippet nedan är från vår årliga Arjeplogsresa, här springer hon på spångarna, under denna resa drar hon dessvärre på sig sorkfeber. Någonstans knäckte den sjukdomen hennes livsandar och kanske började hjärtat redan då att bli sämre..

I år har vi sett hur hon blivit allt segare. Från att ha vägrat att åka vagn så har hon sakta men säkert börjat att acceptera det, även om hon föredrar att bli buren i sjal eller sele. Hon har sakta men säkert blivit allt mer stillasittande och försiktig. Nu under hösten slutade hon att gå i vår trappa, helst bara suttit ihopkurad i soffan, blek, trött och ledsen. Sista två veckorna innan operation låg hon ihopkurad i sängen, ville inte gå ur den, sov, tittade på film, slumrade lite, tittade på film, fick bära nere henne till soffan, där hon såg ut som en slak sparris.

Så igår så springer ungen, bara sådär, och hon leker i parken, upp och ned i klätterställningen. Glad, lycklig och lekandes, precis som ett barn ska vara. "Mamma åååh vad det var kul i parken"

Sedan satt hon på kälken hela vägen hem och sjöng, fortfarande på underbart humör.

Här kommer några bilder från dagen, en Prinsessa som självmant hämtade kläderna, en Prinsessa som ropade HURRA när vi skulle gå ut, sjungandes Pippi Långstrump, joppedi joppeda, hela vägen till parken idag också.

Upp å ned i klätterställningen, 45 minuter hann vi vara ute i -15 innan hon förklarade att hon ville gå hem, att hon var trött. Hon åkte visserligen kälke hela vägen hem, men hon sjöng och höll humöret uppe.

Blå himmel, vit snö, vacker sol och glada lekande barn.